HEM   |   ARKIV   |   ESSÄER   |   FORUM   |   KONTAKT   |   LITTERATUR   |   RECENSIONER   |   REPORTAGE   |   SYNPUNKTEN   |   VÄRLDEN

 

#3 JUNI 2017

GENIFÖRKLARAT KLUMPMODE PÅ METROPOLITAN

Metropolitan Museum i New York ger plats för en av världens mest inflytelserika modeskapare; den japanska designern Rei Kawakubo och hennes märke Comme des Garçons. Jonas Cullberg har sett en utställning i gränslandet mellan konst och kläder, vackert och monstruöst.

 

Det är fullpackat med folk framför en monter i det kritvita rummet på Metropolitan Museum. Här står en mindre armé av unga modestudenter som tittar andaktsfullt på innehållet, och så New York-turister i shorts som pekar och skrattar. Det här liknar inte något som hänger på galgarna hos de stora klädkedjorna: Tio klänningar med stora knölar av stoppning på höfterna, midjan, och magen.

 

 

De kommer från Rei Kawakubos kollektion Body meets dress – dress meets body från 1997, som i efterhand fått smeknamnet "lumps and bumps" ("klumpar och knölar"). Klänningarnas utbuktningar liknades vid tumörer och pucklar av recensenterna. Men kollektionen har också blivit en del av modehistorien för sitt sätt att ifrågasätta konventioner kring kläder, god smak och skönhet.

 

Att Rei Kawakubos kläder ställs ut på USA:s största konstmuseum är inte förvånande – de liknar skulpturer snarare än klädesplagg. Och få modeskapare är lika geniförklarade som 74-åringen från Tokyo. Hennes klädmärke Comme des Garçons nyskapande sätt att arbeta med asymmetri, överdimensionerade plagg och ofärdiga sömmar har satt stor prägel på modevärlden. Genom åren har Kawakubo gång på gång provocerat med sina plagg som vänder upp och ner på rådande ideal, som hennes svarta säckiga tröjor med revor och hål från tidigt 1980-tal, som inspirerades av den buddhistiska idén "wabi sabi", skönheten i det icke perfekta, gick tvärtemot rådande fräscha, färgglada yuppiestil.

 

 

Som tvättäkta modernist fortsätter hon, även efter att ha passerat 70, med att för varje kollektion försöka skapa plagg som inte liknar något som gjorts förut. Numera säger hon sig inte längre designa kläder, utan "föremål som kan bäras kroppen" av industrimaterial istället för textilier. Klump- och knölkollektionen är en av få kreationer som den ständigt självkritiska Kawakubo lär vara nöjd med. Den kompromisslösa hållningen underhålls av att hennes Comme des Garçons-imperium, som innehåller tiotalet mer lättillgängliga och mindre dyra märken, omsätter motsvarande 2,5 miljarder kronor om året.

 

Metropolitan fick en jättesuccé med sin utställning om den då nylige avlidna brittiska designern Alexander McQueen 2011 – den nionde mest sedda i dess historia – vilket inspirerade museer världen över att sätta upp modeutställningar. Men inte sedan ett retrospektiv över Yves Saint Laurent 1983, som kritiserades hårt för att vara ett reklamjippo, har en nu levande designer varit föremål för en soloutställning på Metropolitan.

 

Rei Kawakubo har själv varit delaktig i utställningsdesignen, som är nästan lika avantgardistisk som hennes plagg. Här finns 150 kreationer som hon ritat för Comme des Garçons från tidigt 1980-tal fram till den senaste kollektionen, i en labyrintisk lokal där det är lätt att bli desorienterad. Plaggen ramas in av vita montrar i olika geometriska former som cylindrar, kuber och halvcirklar. Några av dem sitter i takhöjd. Där uppifrån strömmar kallt starkt ljus över hela lokalen från hundratals lysrör, som för tankarna till Lidl eller någon annan lågprisbutik, i stället för att låta spotlights lysa upp plaggen i ett mörkt rum vilket är vanligare i den här typen av utställningar. Det minskar avståndet mellan betraktaren och föremålen. Det finns heller inget glas framför plaggen, och som besökare går det verkligen att titta på dem på nära håll. I en intervju inför utställningen sa Rei Kawakubo att hon hade velat att kläderna skulle visas på golvnivå så att besökarna skulle kunna känna på dem, men museet satte stopp av säkerhetsskäl.

 

 

Rei Kawakubo är känd för att inte vilja förklara idéerna eller influenserna bakom hennes kläder och utställningen är nästan helt textbefriad, utan information vid montrarna. Det går däremot att läsa mer i den utställningsguide som delas ut vid ingången och som förklarar de nio teman som utställningen är indelad i. Kollektionerna presenteras inte enligt en kronologi, utan kuratorn Andrew Bolton har sorterat dem utifrån nio motsatspar som präglar Kawakubos arbete, som "fashion/antifashion", "high/low" och "self/other". Tanken är att hon rör sig i utrymmet mellan dessa motsatspar, därav utställningstiteln "Art of the in-between". Det är ett inte helt lättillgängligt upplägg, och många av besökarna ser lite vilsna ut där de rör sig mellan montrarna. Rei Kawakubo lämnar öppet för tolkningar, och avfärdar redan i katalogtexten, i ett citat från 2012, några tänkbara fråga från utställningsbesökarna: – Personligen bryr jag mig inte alls om funktion. När jag hör någon säga "var skulle man ha på sig det där?" eller "det där är inte särskilt lättburet" eller "vem skulle ha på sig det där?" är det för mig bara ett tecken på att man har missat poängen.

 

Text: Jonas Cullberg
JC är frilansjournalist baserad i New York.


Rei Kawakubo/Comme des Garçons: Art of the In-Between pågår fram till den 4 september på Metropolitan Museum of Art i New York.







 

VÄRLDEN

2017
Sigrid Melchior
Europeiska historiens hus i Bryssel
Kenneth Hermele
Rapport från Venedigbiennalen
Fredrik Cullberg
Geniförklarat klumpmode på Metropolitan
Anna Sternfelt
Kristaller down under
Fredrik Söderling
I det heliga ciebaträdet – på mayamuseum i Mexico
Jonas Cullberg
Politiska bilder i instagramåldern
Jonas Cullberg
Revolution på museum

2016
Jonas Cullberg
Goda exempel på Manhattan
Pröva själv med pennan på plattan

Kenneth Hermele
Kolonial historia uten hjältegloria
Kenneth Hermele
Vardagsliv, ondska och hjältemod
Tove Alderin
Mellan svarta hål och frusna poler
Jonas Cullberg
Hyreskasern berättar om invandring
Gunilla Lundahl
Befriande om skuld och utopi
Gunilla Lundgren
Böcker på museet förändrar allt
Jonas Cullberg
Tropiska grönskande skyskrapor
Jonas Cullberg
We Call Them Vikings
Kenneth Hermele
Minnen ur mörkrets hjärta


Tidigare VÄRLDEN i ARKIV


  2017 stöder Kulturrådet UtställningsEstetiskt Forum | Ställföreträdande ansvarig utgivare: Jan Ohlin| © UEForum 2005-2017