HEM   |   ARKIV   |   ESSÄER   |   FORUM   |   KONTAKT   |   LITTERATUR   |   RECENSIONER   |   REPORTAGE   |   SYNPUNKTEN   |   VÄRLDEN

 

#2 APRIL 2017

VÄLGJORT OM JOSEF FRANK

Josef Frank – Against Design
ArkDes – Arkitektur och Designcenter, Skeppsholmen, Stockholm 170310 – 170827

Curatorer: Hermann Czech, Sebastian Hackenschmidt
Producent: Lena Landerberg
Scenograf: Camilla Ed
Grafisk design: Le Bureau
Producerat av MAK, Austrian Museum of Applied Arts


ArkDes presenterar arkitekten och formgivaren Josef Frank i en stor utställning om hans liv och gärning. Det är medvetet, genomtänkt och övertygande. Vad som var "against" blev inte klarlagt, produktionen snarare bekräftar än ifrågasätter, men sevärt och intressant var det. Här kommer utställningsmediet till sin rätt, tyckte Lars Bergwall, som uppskattade en riktigt välplanerad utställning.

 

Utställningen Josef Frank – Against Design är en storsatsning. Den mest heltäckande utställning som gjorts om denna världsberömda (redan väldokumenterade, välrepresenterade och välexponerade) arkitekt och formgivare.

 

Möbelparad från de första inredningsuppdragen.

 

Varför väljer man att ännu en gång lyfta fram ett geni, oftast manligt? Det brukar vara att man har hittat några icke tidigare visade alster, pionjärgärningen och inspirationen för nutida utövare. Att det drar stora skaror av besökare är inget som vanligtvis redovisas, men är sällan en oskyldig anledning till dessa typer av utställningsprojekt. Inget fel i det.

 

Entrén, anslaget till utställningen om man så vill, domineras av en stor projektion. Här finns även introduktionstexter och längs väggarna ges en bakgrundsbild av hur karriären började. En stor del av golvytan upptas av stolar och bord. En lite trevande inledning. I de övriga rummen var det annorlunda.

 

Stolar som aktörer på en upplyst scen.

 

Det jag som besökare får ta del av är både en kronologisk och tematisk biografi i utställningsformat som tecknar en omfattande, systematisk och bred bild av Josef Frank och hans produktion.

 

Utställningens medvetna och genomtänkta form lyfter fram innehållet på ett övertygande sätt. Det är lätt att förstå utställningens struktur. För trots att det var ganska mycket besökare och att det samtidigt pågick en visning när jag var där så fungerade utställningen utmärkt. Med stor behållning kunde jag utan problem gå i min egen takt och i min egen ordning. Trots den stora mängden och de parallella flödena av information på olika nivåer blev det inte rörigt.

 

Ett av flera exempel på hur scenografen utnyttjat rummets höjd.

 

Utställningar om arkitektur brukar inte fånga mitt intresse särskilt ofta. De blir inte sällan lite livlösa och formelaktiga, överlastade med räta linjer, mått, siffror, tabeller och symboler. Den här utställningen tilltalar mig, trots att den bär egenskaper jag vanligtvis inte fångas av.

 

Dispositionen känns välavvägd mellan de olika inslagen av möbler, modeller, bilder, skisser och mönster. Texterna är redogörande och sammanfattande. En annan lyckad balansakt jag vill uppmärksamma är den mellan variation och återkommande, upprepande uttryck i formgivningen.

 

Utställningen är en grundlig och informativ redovisning och har drag av en lite torr, välförfattad akademiskt rapport om ett intressant och välbekant ämne. Ibland uppskattar jag att ta del av den sortens framställning.

 

Utställningsformgivningen är mer funktionell och effektiv än den är expressiv och emotionell.

 

Några av många mycket välgjorda husmodeller som visas i utställningen.

 

Detta blir extra tydligt i den del som visar Josef Franks mest experimentella husprojekt. Min föreställning om att experimentet är en undersökande, trevande, prövande, osäker och processtyrd verksamhet där misslyckandet har en given plats och funktion. Vad jag möter påminner mig mer om ett kontrollerat, kliniskt laboratorium med prydligt uppradade enheter i mycket liten skala. Fyrkantigt och rationellt. Med mina konnotationer blir presentationen i den här delen liksom experimenterandets motsats, dess antites.

 

Prydligt redovisade husexperiment.

 

Vilken målgrupp vänder man sig då till? Förhoppningen – bred? Möjligtvis – smal? Troligtvis – kvinna, medelålders, medelklass. Om så råkar vara eller bli fallet – mitt stora stöd. Och ett värdefullt alternativ till den, vilket jag kan tycka ibland, för (över)prioriterade, men viktiga, målgruppen barn och ungdomar.

 

Josef Frank ritade bostadsområden för arbetarklassen men större delen av kunder och beställare var nog ändå från de övre klasserna. Det är ju dessa som har råd att betala. De välbeställda kan bidra till att hålla traditionella avancerade konsthantverk vid liv. Tack vare att de kan betala fantasisummor för exempelvis en handgjord klocka och måttsydd kostym kan urmakare och skräddare (om än i liten omfattning) utföra sina hantverk och föra sina yrkeskunskaper vidare till nästa generation. Det är så det också kan se ut i massproduktionens tidevarv där kvantitet är viktigare än kvalitet. Det lite svårsmälta dilemmat i sammanhanget är att vi ska vara tacksamma för att de välbärgade spenderar pengar på vackra och välgjorda ting, i original av god kvalitet. Samtidigt som vi kan beklaga att inte fler kan ha den möjligheten, utan är hänvisade till billiga kopior av betydligt sämre kvalitet.

 

Svenskt Tenn, som Frank hade ett långt och fruktsamt samarbete med och som säljer många produkter han formgett är värt att nämna i sammanhanget. På deras hemsida finns ett stort utbud till en kundkrets som har råd att betala exempelvis: 10,400:-. för Pall 467 exkl. tyg. 49,000:- för Soffbord 2139 eller 135,000:- för Skåp 881. Alla åtråvärda.

 

Efter mitt besök undrade jag över utställningens titel; Against Design. Det ligger något ifrågasättande i den titeln, ett anspråk, en polemisk ansats. Det skulle kunna ha varit ett sätt att skapa nerv och spänning i utställningen. Nej, utställningen motsvarar inte riktigt titelns intentioner. Det Josef Frank bröt mot och var kritisk till i sin samtid kunde ha varit utställningens drivkraft. Nu får vi ta del av en utställning som bekräftar och inte, som titeln förespeglar, ifrågasätter. 

 

Avslutningsvis: Utställningsmediet är i jämförelse med andra medier helt oslagbart när man ska presentera ett material av den art som visas här. Materialiteten kan på ett helt annat sätt stå i fokus här än i en bok eller i en film. Originalverk av mästare fascinerar. 

 

Utställningsformgivaren har lyckats förvalta den svåra uppgiften och stora utmaningen att presentera Josef Frank på ett konstruktivt och respektfullt sätt. Väl värt ett besök.

 

Text och foto: Lars Bergwall
LB är utställningsproducent, lärare i utställningsgestaltning vid Linköpings universitet samt medlem i UEForums redaktion.






 

RECENSIONER

2017
Göteborgs stadsmuseum
Göteborgs födelse
Prins Eugens Waldemarsudde
En sagolik skola – Folkskolan 175 år
ArkDes Stockholm
Josef Frank – Against Design
Flygvapenmuseum Linköping
Djur och Krig
Skissernas Museum, Lund
Återinvigning
Scenkonstmuseet, Stockholm
Öppnande
Domkyrkan, Västerås
Reformation pågår

2016
Nordiska museet, Stockholm
Nordiskt ljus
Göteborgs stadsmuseum
Värdefullt
Livrustkammaren, Stockholm
Renässansmode i papper
Sjöhistoriska museet, Stockholm
Resenärerna. Swenska Ost-Indiska Compagniet
Örebro länsmuseum
Två fasta utställningar
Östergötlands museum, Linköping
Mat, myter & middagsbord
Textilmuseet, Borås
Fyra utställningar
Sundsvalls museum
100 % Kamp – rättighetskämpar
Livets museum, Lund
Basutställning
Hallwylska museet, Stockholm
Skönhet för alla i nytt ljus
Upplandsmuseet, Uppsala
Hela världen brinner
Dansmuseet, Stockholm
… Och natten kom!
Bergianska trädgården, Stockholm
Edvard Andersons växthus


Tidigare RECENSIONER i ARKIV

UEForum vill gärna ha pressmaterial
om nya utställningar. Skicka e-post till
bevakning@ueforum.se

  2017 stöder Kulturrådet UtställningsEstetiskt Forum | Ställföreträdande ansvarig utgivare: Jan Ohlin| © UEForum 2005-2017