HEM   |   ARKIV   |   ESSÄER   |   FORUM   |   KONTAKT   |   LITTERATUR   |   RECENSIONER   |   REPORTAGE   |   SYNPUNKTEN   |   VÄRLDEN

 

#2 APRIL 2017

FOLKSKOLAN I NOSTALGISKT SKIMMER

En sagolik skola – Folkskolan 175 år
Prins Eugens Waldemarsudde
Stockholm 170311 – 170521
Därefter på turne, se schema nedan

Utställningsproducent: Gitten Sköld
Formgivare, scenograf: Suzanne Crépault
Grafísk form: Åsa Carlström


Med turnéstart på Waldemarsudde i Stockholm visas utställningen En sagolik skola – Folkskolan 175 år, med ett innehåll som spänner över tragglande inför katekesförhör till hygien- och läskampanjer. Utställningen fångar folkhemmets ideal i en växande välfärdsstat, skriver Margareta Aspán och Catharina Hällström. Efter Waldemarsudde reser utställningen likt Nils Holgersson vidare över hela landet.

 

Promenaden ut till Prins Eugens slott på Waldesmarsudde ramas in av Stockholmsvåren. Ferdinand Bobergs vackra byggnad ligger inbjudande invid vattnet som glittrar av solen. När vi har kommit till slottets översta våning når vi utställningen En sagolik skola – Folkskolan 175 år. Platsen är ett utsökt val för att iscensätta folkskolans framväxt och ideal som ges form och innehåll under den nationalromantiska period som Prins Eugen själv verkade i.

 

Efter att ha tagits tillbaka i historien genom skolplanscherna kring landsbygdens årstidsskiftningar, börjar vi med att se filmen om folkskolans framväxt. Filmens kronologiska uppbyggnad, med fokus delvis på lärarprofessionens förändringar, delvis på hur parallellskolesystemet ersätts med enhetsskolan, är lätt att följa. Barn tragglar katekesen och ser ibland riset framför sig. Andra har små träbrickor runt halsen – etiketter som lat, god, eller oren – vilket förmedlar känslor av att bli bedömd, och utsatt. Även vuxnas olika villkor skildras: när kvinnor börja undervisa sjunker folkskollärarnas löner så att överfulla klassrum ändå kan bemannas. Också skillnader mellan samhällsklasser åskådliggörs genom berättelsen om de olika skolformerna. Medan folkskoleelever ännu i det tidiga 1900-talet förhörs på budord, strök läroverken det ur läroplanen.

 

Filmen blir en god grund när vi sedan går in i själva utställningen. Men oj, vad det blev trångt! Redan vid den inledande stora bilden, som visar husförhörens tid, är det kö. De första montrarna med olika förgrundsgestalter har byggts upp som ett persongalleri: Ellen Key, Jenny Nyström, initiativtagarna till Sveriges Allmänna Folkskollärare-förening Emil och Amanda Hammarlund, Elsa och Nathanael Beskow, Anna Maria Roos och förstås Selma Lagerlöf samt Carl och Karin Larsson. De framställs i stora pappfigurer omgärdade av sina olika bidrag i konst och böcker, som bitar i nationsbyggandet och arbetet för barnens läsning. Nostalgiska minnen väcks av Beskows nigande blåsippa och Carl Larssons interiörer. Det är dock svårt att, i denna översiktliga samling, greppa det omfattande läsprojekt som bedrevs. Genom lager på lager-principen iscensätts ett djup: tavlor på monterväggarna täcks delvis av pappfigurerna. Det blir lätt trängsel mellan motiven i mängden av bilder, figurer och informationstavlor.

 

I folkskolan fick äldre barn undervisa yngre. De kallades då monitörer, en sorts extralärare.
Foto: Catharina Hällström och Frida Bolinder

 

 

Rummet med en gammal skolbänk och kateder är luftigare, vilket gör det lättare att se dess olika delar. Lockande är dörren in till skolfröken. Dit in får vi inte gå (det är ju bara en bild!) men vi är nästintill i Bullerbybarnas egen byskola, invid frökens hem i skolhusets övervåning.

 

Som en inramning till folkskolans tid skildras samhällets förändring: lortsverige ska vädras ut och besegras med tvål, vatten och skolgymnastik. In i folkhemmet ska kunskap om medicin, hygien och psykologi, vilket vi får ta del av genom filmavsnitt från SVT:s Barnens århundrade, och läkare Ljunggrens rådgivning.

 

Den viktiga kulturdemokratiska satsningen Barnbiblioteket Saga från 1899, samt tidningen Jultomten, som startade 1891, ges särskilt utrymme. Vid sekelskiftet 1900 fanns ett starkt intresse för barns läsning och estetiska bildning. Folkskollärarna uppfattade tidigt bristen på god, fantasirik litteratur och vackra illustrationer.

 

 

Utställningen avslutas just i ett härligt läsrum med inbjudande soffa och fåtölj i röd sammet framför en fullproppad hylla med böcker från Barnbiblioteket Saga. Här är luftigt och böcker i sådan mängd känns ombonat. Bilderböcker finns också för att kunna läsas av och för de yngre. Men vad nu! Där ovanför Nermans stiliga slottsfru och andra vackra bilder runt soffhörnan finns skruvhål med plugg kvar från en tidigare hängning. Under plugghålen hänger till och med den tavla som utgör logotypen för utställningen: Einar Nermans Prins Prigio av Pantouflia (Barnbiblioteket Saga, 1934). Blev färdigställandet av salen så hastig?

 

 

I sorlet från besökare (övervägande kvinnor) talas om minnen från skolbarndom och lärarliv. 15-åringen i vårt sällskap känner igen många bilder som ju ännu in i 2000-talet präglar barndomens läsning. För de yngsta blir det nog istället webbsidan som lockar. På utställningen hänger material och konst högt och det finns inte något för mindre barn att interagera med (förutom en sandtavla att träna skrivstil på). De minsta barnen tycks sålunda inte vara målgruppen här. Att den senare tidens skolhistoria behandlas kort må vara hänt. Vad det egentligen blev av grundskolans alla reformer och de många fristående skolornas tid, det får någon annan utställning visa.

 

I En sagolik skola fångas folkhemmets ideal i en växande välfärdsstat, liksom vikten av skönhet och kvalitet för såväl individen som samhället. Detta gestaltas i ett nostalgiskt skimmer, även om aga och utklassning också nämns. Inkluderingen – ”alla svenska barn gick i skolan” som filmen hävdar – har haft en exkluderande baksida som nämns sparsamt, men finns med exempelvis genom Johan Tiréns konst. Men för de som blev del i Sveriges folkskoleland blev Nils Holgersson en gemensam referens. Nils flyger på sin gås över en av salarna, över den jättestora sagoboken som står öppet uppställd och därmed fungerar som montrar. Iscensättningarna imponerar, som kluriga, estetiska och funktionella idéer.

 

När Nils reser vidare med utställningen runt landet hoppas vi att montrarna ges lite större utrymme. Det behöver inte vara så smått bara för att barn är små ...

 

Text och foto: Margareta Aspán och Catharina Hällström
MA är fil. dr pedagogik, verksam vid Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet.
CH är fil. dr pedagogik, verksam vid Centrum för barnkulturforskning, Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet.



FAKTARUTA
Utställningen består av två delar, en kulturhistorisk om folkskolans historia, producerad av en extern projektgrupp på uppdrag av Lärarstiftelsen, en konsthistorisk, med originalillustrationer ur Lärarstiftelsens samling, producerad av Waldemarsudde.
Projektet drivs av Lärarstiftelsen, med utställning, hemsida och arrangemang; temakvällar, studiecirklar, föreläsningar med mera runt om i landet under turnétiden 2017 – 2018.
Länk till hemsida



Turné
Stockholm: Prins Eugens Waldemarsudde,11 mars – 21 maj 2017
Kalmar: Länsmuseet, 3 juni – 8 oktober
Kristianstad: Regionmuseet, 22 oktober – 14 januari 2018
Malmö: Malmö museer, 27 januari – 22 april
Umeå: Västerbottens museum, 6 maj – 26 augusti
Falun: Dalarnas museum, 8 september – 2 december
Karlstad: Värmlands museum, 15 december – 24 mars 2019
Östersund: Jamtli, 7 april – 25 augusti







 

RECENSIONER

2017
Göteborgs stadsmuseum
Göteborgs födelse
Prins Eugens Waldemarsudde
En sagolik skola – Folkskolan 175 år
ArkDes Stockholm
Josef Frank – Against Design
Flygvapenmuseum Linköping
Djur och Krig
Skissernas Museum, Lund
Återinvigning
Scenkonstmuseet, Stockholm
Öppnande
Domkyrkan, Västerås
Reformation pågår

2016
Nordiska museet, Stockholm
Nordiskt ljus
Göteborgs stadsmuseum
Värdefullt
Livrustkammaren, Stockholm
Renässansmode i papper
Sjöhistoriska museet, Stockholm
Resenärerna. Swenska Ost-Indiska Compagniet
Örebro länsmuseum
Två fasta utställningar
Östergötlands museum, Linköping
Mat, myter & middagsbord
Textilmuseet, Borås
Fyra utställningar
Sundsvalls museum
100 % Kamp – rättighetskämpar
Livets museum, Lund
Basutställning
Hallwylska museet, Stockholm
Skönhet för alla i nytt ljus
Upplandsmuseet, Uppsala
Hela världen brinner
Dansmuseet, Stockholm
… Och natten kom!
Bergianska trädgården, Stockholm
Edvard Andersons växthus


Tidigare RECENSIONER i ARKIV

UEForum vill gärna ha pressmaterial
om nya utställningar. Skicka e-post till
bevakning@ueforum.se

  2017 stöder Kulturrådet UtställningsEstetiskt Forum | Ställföreträdande ansvarig utgivare: Jan Ohlin| © UEForum 2005-2017