HEM | ARKIV | ESSÄER | FORUM | KONTAKT | LITTERATUR | RECENSIONER | REPORTAGE | SYNPUNKTEN | VÄRLDEN
|
HEM | ARKIV | ESSÄER | FORUM | KONTAKT | LITTERATUR | RECENSIONER | REPORTAGE | SYNPUNKTEN | VÄRLDEN |
|
#1 FEBRUARI 2018 | ||||
MUSEER I MIGRATIONENS TID
Museums in a time of migration: Rethinking museums’ roles, representations, collections, and collaborations En vetenskaplig studie för ett nytt museum om demokrati och migration har blivit en riktigt bra bok, där universitetsforskare och museipraktiker får till ett kunskapsbyggande samarbete. Detta är en bok som hela Museisverige bör läsa, anser Klas Grinell.
Varken titeln eller omslaget är kanske speciellt insmickrande. Men låt inte det lura. Det här är en bok som hela Museisverige kan läsa med stor behållning. Inte bara kan, jag skulle drista mig till att säga att vi bör läsa den.
Kapitlen i boken presenterades på konferensen ”Museums in times of migration and mobility” som avhölls i Malmö i maj 2016 som en del av förstudiearbetet för ett eventuellt museum för demokrati och migration i Malmö. Förstudien har redan avrapporterats, och här har vi alltså dess vetenskapliga pendang som ”lägger en forskningsbaserad grund för ett nytt museum i Malmö” (s.10).
Bokens ram är på ett väldigt tydligt sätt just Malmö, under den redan historiska hösten 2015 då stadens invånare mobiliserade för vad som visat sig bli en extraordinär period i svensk migrationshistoria. Det ger koncentration och allvar till bidragen.
Antologier som kommer ur konferenser brukar sällan fungera speciellt bra som böcker. Innehållet tenderar att vara repetitivt och spretigt på samma gång. Det här är något annat. Boken håller väl för att sträckläsas och de olika kapitlen med olika författare bygger snyggt vidare på varandra och bidrar alla med välsvarvade bitar till ett gemensamt pussel. Boken varvar teoretiska och praktiska bidrag och är därför ovanligt nära museiverksamheten, och ger många uppslag för konkreta åtgärder för att förbättra såväl institutionella strukturer som dagliga rutiner.
Redaktörerna Christina Johansson och Pieter Bevelander ger inledningsvis en mycket gedigen och samtidigt tillgänglig överblick över migrationsforskningens historia och förgreningar, något som sedan fördjupas ytterligare i Maja Povrzanović Frykmans reflektioner om de centrala begreppen etnicitet, identitet, kultur och mångfald (diversity). Bokens syn på migration placeras inom ramen för ett mobilitetsperspektiv som innebär en omtolkning inte bara av synen på migration, utan av hela samhället. Det är också ett perspektiv som genomsyrar hela boken. Genom att undersöka museers verksamhet i en tid av migration får vi också syn på hur den dominerande historieskrivningen och samhällsvetenskapen priviligierat produktion, bofasthet och tillhörighet på bekostnad av utbyten och rörlighet. Som bidragen sammantaget visar påverkar det hur museer skildrat historien genom alla epoker, ända ner i stenåldern.
I bokens inledning introducerar och utvecklar redaktörerna några centrala distinktioner inom migrationsforskningen: mellan internationell och nationell migration, mellan frivillig och påtvingad, mellan permanent och tillfällig, legal och illegal och mellan att studera migration som process eller att studera migrationens resultat för individ och samhälle.
Samhället är inte något som finns, utan något som hela tiden skapas genom hur vi berättar om vilka som hör till och inte, skriver redaktörerna. Den oreflekterade tron på att samhället finns snarare än skapas får stora följdverkningar på allt från samlande till utställande. Alltför ofta har museer utgått från den etablerade avgränsningen av ett samhälle, vilket leder till att alla utanför betraktas som utbölingar, invandrare och avvikelser. Som om deras exkludering berodde på dem själva, snarare än på dem som fått bestämma vilka som ska räknas till samhället och inte. Följderna av ett sådant oreflekterat förhållande till samhället och vår egen plats i det kartläggs genom flera av bokens kapitel. Det handlar inte bara om hur enskilda utställningar tonat ner rörlighet och förflyttningar. Själva museistrukturen med regionala och kommunala museer delar även den in historien efter platser snarare än efter handelsvägar, migrationshistorier eller andra rörelsemönster.
Här finns många såväl historiska som samtida och praktiska lärdomar för alla oss välanpassade och integrerade museiarbetare. Malin Thor Tureby och Jesper Johansson kartlägger Nordiska museets arkiv som producent av snäv etnisk svenskhet, och i dess samlingar om minoriteter, Fredrik Svanberg diskuterar hur snäva nationella och entydiga samlingskategorier gömmer föremåls rörelser och mångskiftande sammanhang. Bernadette Lynch, Christina Johansson och Peggy Lewitt visar hur de tillhörigas välvilliga försök att ge röst åt de exkluderade riskerar att förstärka föreställningarna om ett statiskt nationellt samhälle som bör tolerera och hjälpa de svaga och marginaliserade.
Dragan Nikolić och Parvin Ardalan ger inspirerande inblickar och analyser av lokala malmöitiska projekt för att i stunden dokumentera erfarenheter från den exceptionella hösten 2015 då människor i Malmö mobiliserade för att möta ett stort antal anländande flyktingar, och det feministiska Women telling her story-projektet som på gräsrotsnivå samlat berättelser om invandrarkvinnors bidrag till Malmös historia under 100 år. Bägge dessa kapitel kan läsas nästan som manualer för att utarbeta riktlinjer för i stort sett vilket museum som helst som tänker ta sig an den välargumenterade uppgiften att komplettera den ensidigt nationella och svensketniska historien som dominerar alla våra museer. Ytterligare konkretion kring hur muntlig historia och livsberättande kan tas på allvar och därmed utmana endimensionella framställningar av migranter ges i Alistair Thomsons kapitel om några brittiska kvinnor som migrerat till Australien.
Antologin känns därmed också direkt och konkret användbar i det fortsatta utmejslandet av ett möjligt demokrati- och migrationsmuseum i Malmö. Som en vidare kontext till det arbetet finns också Benita Bonham och David Flemmings reflektioner över hur det lokala District Six Museum i Sydafrika, respektive det nationella Liverpool Museums arbetar för att lyfta fram tystad lokalhistoria och dess kopplingar till globala och koloniala strukturer.
Bokens olika kapitel stöder och fördjupar som sagt varandras perspektiv på ett ovanligt effektivt och genomtänkt sätt. Många av bidragen poängterar vikten av att hålla de geopolitiska strukturerna i minnet när vi talar om migration, medan Bernadette Lynch går på djupet med vad som annars händer. Lynch argumenterar hårt och övertygande för att museer överlag tenderar att framställa migranters situation som personliga traumata snarare än utslag av politiska strukturer. De välvilliga försöken att ge röst åt flyktingerfarenheter riskerar att ta den politiska udden av dessa röster och förvandla dem till offer snarare än invånare med rättmätiga och akuta krav på rättvisa. Men en av bokens många styrkor är att den inte fastnar i ett antingen-eller. Lynchs kritiska blick kompletteras av Johanssons detaljerade skildring av ett rollspel om flykt vid Kalmar länsmuseum som visar att det också är viktigt att förmedla insikter om flyktens trauman, samtidigt som riskerna med detta perspektiv hålls närvarande på ett nyanserat sätt.
Det jag kanske gillar mest är nog just det, att boken inte framställer ett enskilt sätt som det rätta utan förmår reflektera över styrkor och svagheter med varje försök. Möjligen ikläder sig Flemming och Bennett tidvis rollen som stolta representanter för sina lyckade institutioner, snarare än den självkritiskt reflekterande praktikern. Samtidigt visar och diskuterar flera av bidragen exempel på behoven av en reflekterande praktik som också står i nära kontakt med utvecklingen av nya vetenskapliga teorier. Museer och universitet behöver varandra för att bygga hållbar och rättvisande kunskap om samhället. Museernas oersättliga roll för en fungerande samtidsdokumentation ges starka argument med stor politisk relevans, såväl för det planerade museet i Malmö som för alla oss andra. Bokens blandning av universitetsforskare och museipraktiker inte bara argumenterar för det kunskapsbyggande samarbetet, utan utgör också ett enastående exempel på dess fruktbarhet.
|
LITTERATUR
2018 |
|||
