HEM   |   ARKIV   |   ESSÄER   |   FORUM   |   KONTAKT   |   LITTERATUR   |   RECENSIONER   |   REPORTAGE   |   SYNPUNKTEN   |   VÄRLDEN

 

#3 JUNI 2016

VISST KAN NORRBOTTEN SJÄLV

Det här kanske är svaret på frågan om det går att skapa utställningar med barnens bästa i främsta rummet. Det är också berättelsen om varför ingen någonsin är för liten för delaktighet och inflytande. En stolt projektledare, Ida Renlund, skriver för UEForum om skapandet av utställningen Kan själv! – Kulturhistoriska möten.

 

Det hela började hösten 2013. Jag och två kollegor från Norrbottens museum inspirerades av Västarvet, förvaltning för natur- och kulturarv inom Västra Götalandsregionen, som i sitt utställningsarbete tagit fram en arbetsmetod och ett förhållningssätt med delaktighet och inflytande i fokus och våra allra yngsta medborgare, barn 0-2 år, som målgrupp. Barnkonventionens fyra grundprinciper utgjorde metodens hörnstenar:

 

● Barnets rätt att inte diskrimineras.
● Barnets bästa i främsta rummet.
● Barnets rätt till liv och utveckling.
● Barnets rätt att komma till tals och respekteras.

 

I Västra Götaland kallades metoden för ”Kan själv!”. Vi visste direkt att vi ville göra någonting liknande. Vi ville använda våra olika kulturer i Norrbotten som tema, det hade vi klart för oss. Vi ville arbeta för, men framför allt tillsammans med barn i åldrarna 0-2, även det visste vi. Vad vi inte visste var hur vi skulle gå tillväga. Frågan vi ställde oss var: Hur gör vi en bra utställningsupplevelse för de allra yngsta?

 

Till vänster det taktila skåpet i lucksängen. Till höger en mobil med prismor och renklövar.

 

Förstudie med barnen i fokus
För att få de bästa svaren på vår fråga måste vi gå till barnen själva, tänkte vi. Därför började vi arbetsprocessen med att genomföra en förstudie våren 2014, där vi besökte två förskolor i Norrbotten. Vi bröt ner vår fråga i tre frågeställningar:

 

● Hur förhåller sig barnen till olika föremål vad gäller material, färg, mönster, form, tyngd, struktur?
● Hur samspelar de med varandra och med de vuxna?
● Hur rör de sig i rummet?

 

Till vänster den romska vagnen. Till höger den samiska kåtan med barnröster på samiska, meänkieli, finska och svenska.

 

Tillsammans med Norrbottens museums föremålsantikvarie valde vi ut olika typer av föremål från samlingarna som hade koppling till våra olika kulturer i Norrbotten: samisk, tornedalsk, svensk och romsk. Vi införskaffade sedan liknande rekvisitaföremål som vi placerade i fem grupper. Vi besökte varje förskola vid flera tillfällen och presenterade en föremålsgrupp per besök genom att lägga ut föremålen på golvet och låta barnen fritt ta sig an, utforska, leka med och använda föremålen – helt utan vuxenstyrning. Vi använde dokumentationsmetoden ”direkt observation” och studerade hur barnen förhöll sig till de olika föremålen genom att filma och anteckna utan att medvetet påverka barnen. Barnen kommunicerade obegränsat under hela observationstillfällena som varade mellan 45 och 60 minuter. Nu var det upp till oss att titta, lyssna, insupa och tolka detta. Vi tittade på filmerna och försökte läsa av barnens mimik, kroppsspråk, rörelsemönster och drog slutsatser av det vi såg. Slutsatserna styrktes av att vi tog del av aktuell forskning kring små barns utveckling och behov. Våra tolkningar av barnens svar på frågan ”Hur gör vi en bra utställningsupplevelse för de allra yngsta?” sammanställde vi i en lista med 20 punkter. Här är några exempel:

 

● Stora lekelement där flera barn kan samspela.
● Föremål i olika storlek som går att öppna och stänga.
● Överraskande moment, till exempel flera likadana föremål men med varierande tyngd.
● Plats där barnen kan vila och pausa genom att sitta och ligga.
● Någonstans att kunna krypa in, viktigt att det finns hål att titta ut genom för att kunna ha kontakt med det som finns på utsidan.
● Många mindre föremål av liknande slag.
● Vuxenplatser. De vuxna bör kunna sitta bekvämt i närheten av barnen eftersom barnen behöver en känd vuxens närhet för att sitta nära och vila, få hjälp, tröst och bekräftelse.

 

Till vänster bollar med dofter och olika mönster. Till höger vackra vuxenplatser i form av sittpuffar.

 

Vi presenterade förstudiens tillvägagångssätt och resultat i en rapport. (Rapporten finns att läsa på www.norrbottensmuseum.se under fliken ”Utställningar på turné”.) I detta skede anlitade vi formgivaren Lina Sporrong som fick i uppdrag att i nära samarbete med projektgruppen ta fram förslag för form och innehåll till utställningen. Under hela formgivningsprocessen har barnens svar utgjort målfokus och styrt våra val av gestaltningar, former och innehåll.

 

Till vänster gravyr på renhorn. Till höger det uppförstorade skrinet som blev en rutschkana prydd av blommor målade med linoljefärg.

 

Samarbetsprojekt med externa medel
Under våren 2015 knöt vi till oss Norrbottens Hembygdsförbund som samarbetspartner för att stärka upp projektet ännu mer. Med sina nästan 100 medlemsföreningar skulle Hembygdsförbundet kunna stötta oss inför och under den kommande länsturnén. Vi ansökte om extra medel från Svenska PostkodLotteriets Kulturstiftelse för att kunna hålla den högsta kvaliteten på material, hantverk, färg och genomförande. Vår ansökan beviljades och vi kunde sätta igång med själva utställningsbyggandet. Vi anlitade flera duktiga slöjdare, hantverkare, snickare och dekormålare som under senhösten och vintern arbetade med olika delar till utställningen.

 

 

Äntligen invigning – hade vi lyckats?
Den 19 februari 2016 invigdes utställningen Kan själv! – Kulturhistoriska möten på Norrbottens museum genom att barn från Hägerns förskola drog isär en stor guldrosett framför ingången. Barnen var de första som fick uppleva utställningen. Vuxna fick vänta utanför. Projektledaren var mycket spänd i detta läge: Hur skulle barnen ta sig an utställningen? Nu gällde det. Det var nu vi skulle få svar på om vi tolkat barnen rätt, eller om vi landat helt fel.

 

Projektledaren smög in i rummet och såg hur barnen började upptäcka utställningens alla delar. Alla eventuella farhågor försvann när barnens lust, glädje och upptäckariver spred sig i rummet.

 

Alice utforskar bron, älven, rutschkanan och bollhyllan i den romska vagnen. Foto: Kjell Öberg

 

Resultat
Under de sju veckor som utställningen visades på Norrbottens museum besöktes den av mer än 1 100 barn i målgruppen som tillsammans med sina förskolepedagoger, föräldrar, mor- och farföräldrar eller annan tillhörande vuxen upplevt utställningens innehåll. Responsen har varit mycket positiv, från många håll. Förskolepedagoger har uttryckt både en stor tacksamhet över att det äntligen satsas på de yngsta förskolebarnen och en stor glädje över utställningens höga kvalitet, estetik och pedagogiska tänk. Nedan följer utdrag från ett mejl som en förskollärare skickade efter utställningsbesök med sin barngrupp:

 

”Tack för en fantastisk utställning. Det är sällan barnen blir så upptagna och fångade så lång tid som den underbart vackra och spännande utställningen hade. Barnen kunde ta för sig och det fanns inga tabun vilket gjorde det till en konfliktlös tillställning där barnen kunde ta för sig och utforska med alla sina sinnen. … Många barn har annat modersmål än svenska hos oss och flera talar minoritetsspråken (inklusive några pedagoger). Telefonerna i kåtan gav barnen flera intryck och spännande med historia som möter nutid. Barnen uttryckte att de kunde åka tillsammans i rutschbanan och de jobbade länge med den på olika sätt, de gillar att utforska det lutande planet. Ljudet i båten gav en stunds avslappning när de upptäckte detta vilket var behövligt innan vi tog bussen tillbaka till förskolan. Vi tackar för detta och för att ni lagt fokus på de yngre barnen som annars ofta glöms bort!!”

 

Utställningen har kommit att fungera som en ny och uppskattad mötesplats för föräldrar både i Luleå och i Piteå. Nu hoppas vi att den kommer att fortsätta sitt segertåg genom resten av Norrbotten och gärna även i övriga Sverige.

 

 

Ny metod med unik målgrupp
Att döma av all den positiva feedback utställningen fått kan vi faktiskt säga att vi nått målet: Att skapa en bra utställningsupplevelse för barn 0-2 år. Våra tolkningar av barnens svar visade sig stämma och vi hade nu en metod för utställningsproduktioner där delaktighet och inflytande kan fungera – på riktigt. Vi hoppas att utställningen Kan själv! – Kulturhistoriska möten och våra erfarenheter från hela processen kan inspirera och bana väg till fler kultursatsningar tillsammans med och för de allra yngsta.

 

Detta kan mycket väl vara världens första instickade båt, dessutom med mönster från Lovikkavanten.

 

I skrivande stund har utställningen inlett sin årslånga resa genom Norrbotten och visas under juni månad 2016 i Arvidsjaurs församlingshem, därefter på Försvarsmuseum Boden under resten av sommaren. Aktuell info om utställningen och turnén finns på Norrbottens museums hemsida under rubriken ”Utställningar på turné”.

 

Text: Ida Renlund
IR är museipedagog på Norrbottens museum och projektledare för Kan själv! – Kulturhistoriska möten.
Foto (där ej annat anges): Daryoush Tahmasebi


Läs mer i UEForum om utställningar för barn:
Kultur och kunskap blir bara lek
Vem ansvarar för skorna?
Återbesök i barnens århundrade
Storsatsning på hjärnan i MegaMind
Skepp och skoj – Gotland är en ö





 

REPORTAGE

2016
Hege Børrud Huseby
Kuratorn och kurateringen
Ceciclia Jacobsson
Så blev betygen på Stockholms museer
Ida Renlund
Visst kan Norrbotten själv
Wilhelm Östberg
Luft och ljus i Signes spår
Cecilia Jacobson
Förtjusande fult och forntida
Jeanette Wahl
Tidernas mat




2015
Cecilia Jacobsson
Skodon för miljoner
Pia Cederholm
Pojken med guldpennan
Cecilia Jacobsson
Synat i sömmarna
Anita Larsson Modin
Museum horizon till holländare
Cecilia Jacobsson
Porslinskryssning med nostalgitripp


Tidigare REPORTAGE i ARKIV

  2017 stöder Kulturrådet UtställningsEstetiskt Forum | Ansvarig utgivare: Pia Cederholm | © UEForum 2005-2017