SÅ GÖR DU EN BRA BARNVISNING

Ibland är det givande att gå på en riktigt dålig visning. Den kan vara den allra mest lärorika, i alla fall om man själv är pedagog. Man blir påmind om vad som faktiskt krävs för att en visning ska bli bra. Det hände Nina Nykvist nyligen, och det gav henne en anledning att sammanfatta sina bästa råd för hur man får visningar att fungera – och inspirera.

Nina Nykvist samlar inspiration i Jeppe Heins verk på Bonniers konsthall. Foto: Katrin Rosemaysdotter

1. Det första du ska göra när du möter en grupp barn är att berätta vem du är och vad som kommer att hända. Barn har inte hunnit lära sig vad som förväntas av dem på ett museum och behöver få formen förklarad för sig för att kunna hänga med. Berätta vad som gäller! Om du hoppar över detta moment har du snart ett tjog barn som pratar i munnen på dig alternativt springer runt i utställningen. I stället för att sucka över att barn inte kan koncentrera sig, bör vi göra allt vi kan för att de ska kunna göra det.

2. Genom att noga ha valt ut vad du ska berätta om kommer du väl förberedd till visningen. Tro inte att det löser sig vartefter. Om du har järnkoll på ditt material har du råd att vara spontan utan att tappa tråden när barnens frågor kommer. Järnkollen bör även gälla var i utställningen ni rör er. Se potentiella störningsmoment i förväg, saker som inte hör till ämnet men som stjäl uppmärksamhet, och undvik dem. Ljudslingor och musik bör stängas av medan visningen pågår. Använd sinnesstimuli som stödjer, inte stör!

Efter visningen av ”Alfabetets krumelurer” på Solna stadsbibliotek får barnen färglägga Sigurdsristningen, vår första serieteckning. Hera visar stolt resultatet. Foto: Nina Nykvist

3. Din röst är ditt instrument. Välj medvetet ett lägre röstregister än det som först kommer för dig. Du låter då lugnare och din röst håller längre.

4. Se varje barn, fast de är många. Spara ögonkontakten till dem. Föräldrarna klarar sig.

5. Bygg upp visningen som en saga eller som en gåta som ska lösas. Det är former som genast fångar barnen. Avslöja en glimt av något spännande som ska komma längre fram. Ge en uppgift att lösa under visningens gång. Hitta en röd tråd. Skapa förväntan!

Från visningen ”Det spökar på Confidencen”. Foto: Anna Ribbing

6. Använd inte för svåra ord, men berätta gärna om svåra saker. Barn är intresserade av livet, med alla dess fasetter. Hitta en nivå som är rimlig, och tänk igenom dina formuleringar innan barnen kommer. När det kommer svåra frågor du inte kan svara på – Vad händer när man dör? Finns det andar på riktigt? – ska du undvika att trassla in dig i förklaringar. Säg i stället att du inte vet. Det gör dig mer trovärdig, paradoxalt nog.

7. Håll dig till ämnet. Förvissa dig om att det som står i programmet eller annonsen stämmer med det du tar upp. Besvikelsen kan annars bli så stor att barnen inte vill komma tillbaka, varken till ditt eller något annat museum. Lova inte mer än du kan hålla.

Till vänster visar Nina Nykvist konst i Solna centrum. Foto: okänd lärare. Till höger springer barngruppen ut i Hagaparken för att leta upp Betula (björken) under en visning på temat träd. Foto: Nina Nykvist

8. Berätta, om möjligt, om det som engagerar dig. Din entusiasm kommer att lysa igenom och skapa nyfikenhet hos dem som lyssnar. Håll barnvisningar bara om du tycker att just barn är en spännande, intressant och rolig publik. Överlåt i annat fall det uppdraget till någon som faktiskt gillar det.

Text: Nina Nykvist
NN är konst- musei-, biblioteks- och kulturpedagog.