WIPHALANS KOMPLICERADE KVADRATER

På Världskulturmuseet i Göteborg visas sedan mars förra året utställningen Wiphala – identitet och konflikt. En Wiphala är en flagga med starkt och föränderligt symbolvärde. ”Vi kan diskutera globala samtidsfrågor i nuet med utgångspunkt i gamla föremål”, hävdar utställningschef Cajsa Lagerkvist. Kristoffer Soldal har granskat laddningen kring wiphalan.

Wiphalan vajar i vinden. Fyrtionio kvadrater i olika färger. Gult, orange, rött, lila, blått, grönt och vitt. Ibland i olika varianter och en och annan färg utbytt. Den påminner om Gilbert Bakers regnbågsflagga, en symbol för HBT-rörelsen, men ursprunget går längre tillbaka än till San Francisco Pride 1978. Mycket längre tillbaka än så.

En knappt kvadratdecimeter stor tygbit skvallrar. När tygbiten, en liten väska av flerfärgat garn, hamnade på Världskulturmuseet 1970 hade den tidigare hittats i en grav. Graven var en medicinmans, en kallawayas, grav och med väskan följde även instrument och föremål han använt i sina sysslor. Museet tog hand om föremålen, förde in dem i sin samling, men det var först när Walter Quispes, själv en kallawaya och härrörande från Bolivia, besökte Göteborg 2009 som väskans egentliga ursprung uppdagades. Tygstycket var en tusenårig wiphala.

Till vänster den tusen år gamla tygbit som visade sig vara en väska med wiphalans karaktäristiska kvadrater. Till höger en modern wiphala i klara färger. Foto höger: Världskulturmuseet

För Andernas ursprungsbefolkningar har emblemet varit en viktig del av kampen för nationell stolthet och mot kolonialism och sociala orättvisor. Wiphalan har använts som en gemensam symbol för flera folk i Anderna och sedan 2009 är den också Bolivias flagga, intill landets officiella. Men wiphalan är inte bara en symbol. Den vita diagonallinjen berättar om vilka regioner som wiphalan representerar. Kvadraternas position och färg tros ha använts för att beskriva kosmos och kan också ha fungerat som kalender.

Det är människornas berättelser och relation till wiphalan som står i centrum i utställningen Wiphala – identitet och konflikt som Världskulturmuseet har ställt ut sedan 12 mars 2012 och som pågår tills vidare. Vid två informationskiosker går det att ta del av fem människors livsöden och deras möten och minnen med flaggan.

Intervjuerna är viktiga. Bolivias ambassadör Milton Soto Santiesteban berättar stolt om wiphalan och betydelsen av president Evo Morales beslut att göra den till landets flagga. Ivan Calizaya Arce, medlem i kulturföreningen Libertad i Göteborg, tar vid och pratar om rötter, det nya landets sedvänjor och om kulturen som en enande kraft. Här är även dansen viktig. Både Gabriela Ferrufino, också vid Libertad, och Inger Sterneskog, bibliotekarie i Lysekil, har kommit i kontakt med wiphalan genom dans och möten mellan människor. Den ende som är tveksam till att wiphalan i dag är en officiell symbol i Bolivia är Rene Carpio som anser att många från Bolivia, i synnerhet de som är från östra Bolivia som han själv, inte vet vilken betydelse wiphalan har. Det är inte alltid lämpligt att åberopa wiphalan, menar han.

Idén med utställningen är att bära fram wiphalan som ett mångskiftande föremål, som både har haft en enande och en exkluderande innebörd. Ett kulturarv som är identitetsskapande, men samtidigt väcker konflikt. Här saknar jag den senare delen, med undantag för Carpios korta invändning. Användandet av wiphalan har varit bränsle i den mångnationella staten Bolivia, så som landet formellt heter, och på andra platser i Anderna, men utställningen fokuserar i huvudsak på de enande krafterna som uppstått.

Detta till trots är utställningen Wiphala – identitet och konflikt ett intressant fönster mot den kultur och tradition som fortfarande upprätthålls i Anderna och de omkringliggande regionerna. Utställningen är estetiskt tilltalande, med bänkar och kuber i wiphalans färger. Den tusen år gamla samlingen med wiphalan och medicinmannens instrument står utställda och vid entrén snurrar videoklipp från en av bergsområdets många parader. Det är en liten men samtidigt stor utställning om en över tusen år gammal tradition.

Text och foto (där ej annat anges): Kristoffer Soldal
KS arbetar med kulturentreprenörskap på Humanioraverket Mälardalen.

Missa inte Walter Quispes besök i Göteborg 2009. Se filmen på Vimeo.