RUM FÖR ARKITEKTUR OCH DESIGN

Subjektiviteter - utvald design
Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm 150206-150322
Constructing Worlds, Photography and Architecture in The Modern Age
ArkDes, Stockholm 150220-150517
Metoder
Stockholm Furniture Fair, Stockholmsmässan, Älvsjö 50203-150207
Örnsbergsauktionen 2015
Gallleri Bon, Stockholm 150203-50206
Louise Bourgeois, I Have Been to Hell and Back
Moderna museet, Stockholm 150214-150517
Frederick Kiesler. Visioner i arbete
Tensta konsthall, Tensta 150211-150502

Under tiden som Nationalmuseum har stängt för ombyggnad får dess designföremål möta publiken på andra håll, just nu på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. ArkDes på Skeppsholmen visar en storslagen utställning på Sverigebesök och Folkform samlar formgivare på Möbelmässan, med mera. Gunilla Lundahl kryssar mellan utställningar i Stockholm och funderar över design och utställningsgestalning.

Poster Nationalmuseum Design@Kulturhuset Stadsteatern.

Medan kampen pågår om vem som ska ha huvudansvaret för att samla, visa och debattera vår tids arkitektur och design har två ledande institutioner i Stockholm i februari visat hur de kan tänka sig att förvalta sitt ansvar: Nationalmuseum Design på Kulturhuset Stadsteatern och ArkDes i Bloms stora exercishall på Skeppsholmen.

Nationalmuseum Design på Kulturhuset Stadsteatern

Kontor har flyttats och Nationalmuseum har fått ett generöst utrymme för att hitta nya former för dialog mellan Kulturhusets besökare och Nationalmuseums designsamling. Subjektiviteter - utvald design heter premiärutställningen som pågår till slutet av mars. Den är ett samarbete mellan Nationalmuseums Anders Bengtsson och Micael Ernstell och design- och arkitekturpodcasten Summit, med Daniel Golling och Gustaf Kjellin.

Ett anmärkningsvärt långt rum med stora fönsterfasader mot Sergels torg innebär en spännande utmaning – ljus och rymd. Kanske för stort. Det känns glest. Dessvärre har man inte brytt sig om den påtagliga närvaron av staden i utställningsrummet. Den blir tapet. Podier har ställts som öar i ett lufthav som fylls av texter. Föremålen har frigjorts från rummet i en upphöjd position och i montrar. Det ser snyggt ut, men spänningslöst. Butiksexponering. Så här har form och design upphöjts i decennier.

Varför ska man gå just hit för att se ny design? Herrarna bakom urvalet motiverar med att man gjort personliga urval i tre led. De har valt formgivare, som i sin tur valt ett föremål ur Nationalmuseums samlingar som de känner sig befryndade med, och utställarna har valt föremålen som representerar formgivarna. Dessa har i sin tur sällskap av texter – personliga, lite roligt skrivna av formgivarna och mer akademiska av utställarna, som varit lyckliga för att de fått meddela subjektiva omdömen, frisläppta ur institutionens förväntade saklighet och objektivitet.

Tolv kvinnor och tjugoen män, utöver det stora designkontoret Verydays mix möter ens blick på presentationstavlan. Spelar roll? Jämställdhetsfrågan hänger i luften.

Utställningen är snygg, smart, sval och distanserad och innehåller i huvudsak möbler och ting till prydnad. Lär man sig något om design, eller handlar det återigen om att stärka en värderingskod utifrån en position i designvärlden? En hake i subjektiviteten är att museet inte har råd att köpa in till sina samlingar, utan måste lita till företagens välvilja när det gäller att införliva föremålen.

Den ende som lyckats värja sig mot den museala omfamningen i utställningen är Samir Alj Fält. Hans stora lampa är byggd av fruktlådor från Skärholmen, där han har en ateljé och dit han också bjuder in barn till samarbete, redovisat i en video. Den flankeras av en tvättmaskin för design, gjord för en utställning i Tensta. Det enda föremål han hittade i samlingarna och som han kunde förhålla sig till är en förpackning basglas med Konsums evighetslogga på. Vägen ut ur finrummet är ännu lång.

Samtidigt som Subjektiviteter öppnade pågick Möbelmässan i Älvsjö. Där fanns också elegansen. Därutöver kunde man få del av designvärldens egen problematisering eller undersökning av designprocessen, där man även bemödat sig om att ge utställandet gestalt.

Inside Scandinavian Design. Foto: August Eriksson

Folkform hade inbjudit tolv formgivare till utställningen Metoder som gav inblickar i den komplicerade väv av överväganden som leder till en färdig produkt. Kring ”Inside Scandinavian Design” hade Fredrik Färdig och Emma Blanche spänt en vacker bur av björkribbor och skapat koncentration runt forskningsarbetet kring en industriform. Detta drunknade inte i möbelhavet. Professionellt. Näring för nyfikenheten.

Från Kulturhuset kunde man också gå till Galleri Bon mittemot Katarina kyrka på Söder. Där, djupt inne i berget, visade Örnsbergsauktionen sitt urval inför auktionen 2015, den fjärde i ordningen. 2012 startade det årliga evenemanget som en konstnärsstyrd plattform för studioproducerad design och konsthantverk. En motrörelse och scen för det experimentella. Initiativtagarna väljer egenmäktigt, utger katalog och ställer ut egensinnigt individuella verk i roligt samspel under en vecka. Här leder subjektiviteten till uppfordrande påståenden om estetik. Vackert framförda.

Örnsbergsauktionen 2015.

Den stora designscen som Kulturhuset Stadsteatern erbjudit Nationalmuseum väcker förhoppningar om att museet skulle kunna öppna upp och erbjuda sig som ett forum för de många aktörerna inom konsthantverks- och designvärlden. Både form och innehåll för utställandet skulle kunna bli dynamiskt och nyskapande om de utövare, som nu längtar efter en plats att visa sig på och möta andra, fick utrymme.

Konstnärsdrivna gallerier som Platina och LOD har genom åren visat vilka intressanta utställningar de kan skapa på liten yta. Nutida Svenskt Silver är hemlöst. Det behövs plats för experimenten, processerna och utforskandet. Ett torg för direkta samtal mellan formgivare och publik. Ett rum att vara i. En plats i dialog med rummet på andra sidan glaset. Drömmen har överlevt år av snålvind.

ArkDes i Bloms stora exercishall på Skeppsholmen

ArkDes öppnade på Skeppsholmen den 20 februari Constructing Worlds, Photography and Architecture in The Modern Age. Det är en storslagen utställning som lever inte bara genom sitt innehåll utan också genom sin form. Objekten är stora stiliga fotografier i rytmisk gruppering inom en historisk berättelse. Fotografierna befinner sig i en räcka av rum, en labyrint som skänker intimitet åt varje fotoserie och leder stegen vidare mot nästa upplevelse. Springor mellan och fönsterhål i några väggar motverkar känslan av instängdhet, ger luft, förbinder verk och stilar i spontant möte. Allt detta ryms utan tröttande skala i den stora exercishallen.

Ur utställningen Constructing Worlds, Photography and Architecture in The Modern Age.
Foto vänster: Matti Östling. Foto höger: Anders Persson

Det är en omfattande utställning, som går att tillägna sig med friska sinnen tack vare den genomtänkta gestaltningen – arkitektur och stad i arkitekturen. Rörelse och djup. Utställningen har producerats av Barbican Centre i London och är resultatet av ett engagerat forskningsarbete. För utställningsarkitekturen har ett arkitektkontor i Bryssel, Office KGDVS anlitats.

I Stockholm har Barbican, arkitektkontoret och ArkDes i ett nära samarbete anpassat utställningsvandringen till det lite mindre utrymmet här. Starka samarbetspartners har givit oss tillgång till betydelsefulla verk och analyser. Det gör ArkDes verksamhet angelägen. Och oss delaktiga i världen utanför. Utställningen flyttar i slutet av maj till Madrid.

Moderna museet öppnade veckan innan sin stora utställning med Louise Bourgeois. Ett liknande koncept för scenografin där. Det Berlinbaserade arkitektkontoret chezweitz & partner använde samma geniala metod att ge plats och rymd åt en omfattande utställning. Starka teman sammanhållna i egna rum som skänker närhet och samtidigt genomsikt i en upplyftande blandning. En hänförande utställning och även en inspirerande rumsupplevelse.

Dessa två utställningar, på ArkDes och Moderna Museet lyfter frågan om utställningars gestaltning och samspelet mellan form och innehåll på ett spännande vis. Förhoppningsvis ska de locka fler att följa efter.

Mer inspiration för tänkande kring ämnet kan man hämta i Tensta konsthall fram till början av maj. Där har man byggt en mycket genomarbetad utställning kring arkitekten, konstnären och utställningsformgivaren Frederick Kiesler (1890-1965). Relevant också idag. Till detta kommer UEForum att återkomma. Tensta konsthall har ett omfattande program som också innefattar åtta seminarier kring ”Vad gör en utställning?”.

Text: Gunilla Lundahl
GL är författare och kulturjournalist.