SKILDA INGÅNGAR TILL MITTENS RIKE

Östasiatiska museet, Stockholm:
Kina före Kina
Permanent utställning från september 2004
Projektledare: Eva Myrdal

Mittens rike – kejsartidens Kina
Permanent utställning från september 2007
Projektledare: Eva Myrdal
Formgivare: Tham & Videgård Hansson Arkitekter

Sedan flera år tillbaka står två basutställningar om Kinas historia på Östasiatiska museet i Stockholm. Båda bygger på föremål ur museets egna samlingar. Ändå har de helt olika uttryck. Katrin Friberg har jämfört formspråket i de två utställningarna Kina före Kina och Mittens rike – kejsartidens Kina.

Kina före Kina berättar, precis som namnet avslöjar, om en tid långt innan kejsardömet Kina uppstod. Det är en epok som vi kanske inte vet så mycket om men som inte var mindre händelserik. Redan då var östra Asien befolkat med människor vars kultur lämnat spår. Utställningen består av olika arkeologiska fornfynd från Östasien, fotografier av människor och en stenåldersby i miniatyr. Fokus ligger på hur människorna levde. Vilka levde här, och hur?

Foto: Katrin Friberg

Utställningsrummet är inte särskilt stort, men valet av ljusa och luftiga färger skapar ett rum som är snyggt, bekvämt att röra sig i och som känns större än det är. På väggarna sitter fotografier från arkeologiska utgrävningar och vid entrén till själva utställningsrummet finns en stenåldersby i miniatyr som visar hur människorna kunde bo, hur landskapet såg ut och hur de brukade jorden. Man får känna på allt i miniatyrbyn som innehåller flera äkta föremål, bland annat jadesten. På väggarna finns frågor utskrivna med stor text, så som ”Vem bodde i Kina innan Kina fanns?”. I rummet finns också några stolar/sittkuddar, perfekt för visningar men också för den som bara vill sitta ner en stund och ta in alla intryck.

Det här är en utställning som är rolig, fascinerande och som tilltalar flera sinnen, mycket tack vare det varierade, idérika och pedagogiska upplägget. När museet som här lyfter fram hur människorna levde genom att visa fotografier och arkeologiska fynd och genom att ställa frågor till besökaren är det svårt att inte bli engagerad. Det är helt enkelt en utställning som lyckas bra med att väcka intresse och presentera sitt innehåll på ett spännande sätt.

Ett av de arkeologiska fynden är skelettet efter en man som levde för 4 500 år sedan. I informationstexten beskrivs hur de som levde i byn saknade honom. Överhuvudtaget är det sättet att kommunicera med besökaren som gör störst intryck på mig. Man besvarar de frågor man ställer på ett roligt sätt, och talar också till besökaren genom de enkla men målande informationstexterna som gör att man får ta del av personliga historier. Det senare är värdefullt och låter besökaren få en inblick i hur livet kunde vara för de människor den berättar om. Det är tydligt att utställningen är riktad till besökare i alla åldrar, och jag tror att även den yngre publiken kan uppskatta den mycket.

Temat människan i Kina före Kina kontrasterar starkt mot den utställning som utgör fortsättningen: Mittens rike. I den är det nämligen föremålen som står i centrum och som får tala för sig själva. De visas upp längs med väggarna i ett stort mörkt rum. Rummet är becksvart – svarta golv, tak och väggar. I mitten finns en röd drakmonter. Det är snyggt, men faktum är att det är så mörkt att det tyvärr är svårt att läsa de texter som finns vid föremålen innanför glasväggarna. Föremålen består bland mycket annat av bronsklockor, lerfigurer, porslin. Det är en imponerande samling och alltsammans tar sin tid att gå igenom.

Från utställningen Mittens rike.

Om den första utställningen lyckas komma förbi den tyngd och ensidighet som jag tror att ett så omfattande ämne som Kinas historia kan föra med sig, så ställer Mittens rike mycket högre krav på sina besökare. Den kräver tålamod och koncentration. Jag saknar variation i formen men även information kring föremålen, det hade kunnat levandegöra dem. Här finns också två dataskärmar, men dessvärre verkar de inte fungera när jag gör mitt besök. ”Föremålen berättar” lyder underrubriken till utställningen, och jag tänker att det är ett passande namn. Men man hade definitivt kunnat presentera föremålens berättelser på ett mer engagerande sätt.

Text: Katrin Friberg
Foto (där ej annat anges): Karl Zetterström, Östasiatiska museetr
KF är kulturantropolog.