MUSEUM BYGGER FRAMTID OCH IDENTITET

Tensta museum: Rapporter från nya Sverige, våravdelningen
Tensta konsthall och andra platser 20140118–20140518

Konsthallschef: Maria Lind
Producent: Hedvig Wiezell

Vad är ett museum? Frågan känns viktig att hålla levande, inte minst sedan en ny utredning tillsatts av regeringen om framtiden för museerna. Tensta konsthall har framgångsrikt och inspirerande lyft upp frågeställningen genom att ”leka museum” under åtta månader, höst- och vårsäsong 2013–2014. Att pröva museiinstitutionens fasta mark i stället för konsthallens ständigt skiftande horisonter lockade Maria Lind, konsthallens chef. Projektet har realiserats genom Tensta museum: Rapporter från nya Sverige.

Under ett par år har Maria Lind skapat en stark förankring och ett stort kontaktnät i Tensta och därigenom har hon blivit en aktör på platsen, sökt dess identitet. Varför då inte använda museitanken för att ge djup åt bilden av Tensta? Och samtidigt skapa en plattform för det fortsatta identitetsbygget? Genom att gräva i minnet, fokusera på nuet och spana efter framtiden. Knyta det lokala till det globala.

Resultatet har blivit en inbjudan till en upptäcktsresa, lik den man kan göra till en ny stad. Kartan finns, men det är mer spännande att leta sig in i myllret, gå runt hörnet, göra nedslag, bara vara, besöka kaféet, hitta människor att tala med och se tillsammans med. På konsthallen finns också rymden och där finns tätheten. Hemlighetsfullhet och utsiktspunkter. Monument och post it-lappar.

Till denna iscensättning i den före detta industrihallen har Maria Lind och hennes många engagerade medarbetare lockat ett fyrtiotal konstnärer, arkitekter, lokalföreningar, artister, sociologer, kulturgeografer, filosofer, poeter och andra att medverka kring teman som belyser och ställer frågor om boendets villkor – speciellt med sikte på Tensta. Samarbeten har upprättats med KTH arkitektur i Tensta, Södertörns högskola, Linköpings universitet, Stockholms stadsmuseum, Medeltidsmuseet, Ross Tensta gymnasium, Tensta bibliotek, ABF och många fler. Utställningen vidgas med filialer, seminarier, workshops, vandringar och föredrag, ibland flera om dagen.

Många av utställningens fördjupningar ges genom videofilmer. Det är alltså inte en utställning som man snabbt skannar av. I gengäld finns här underbart vackra filmer. Som den om ungdomarna i Husby, engagerade i Megafonen som organiserar ungdomar i Järva. De delger sina erfarenheter av utanförskap och diskriminering. Behzad Khosravi Noori och René Léon Rosales har gjort den. Eller den underfundiga filmen av Järvaprojektet om grönlingen, den sällsynta lilla fisken i Igelbäcken som rinner genom Järvafältet. Intill teveskärmen simmar den live i ett ”hembygdsakvarium”, en företeelse som gror i Tyskland. Konst och dokumentation kring stadsbygder, utopiska och vardagliga, finns i ett rikt utbud.

Biblioteken har en viktig funktion i projektet Tensta museum: Rapport från det nya Sverige. Förutom att Tensta bibliotek gjort sig närvarande med flera insatser innehåller utställningen två andra, mycket angelägna bibliotek. Det ena har rubriken ”The Grand Domestic Revolution Library”. Med utgångspunkt i amerikansk kvinnorörelse i slutet av artonhundratalet har Åsa Norberg och Jenny Sundén format en installation kring ett projekt som startade i Utrecht 2011. Konstnärsgruppen Casco, som arbetar med forskning kring konst och formgivning, initierade utifrån Dolores Haydens bok om denna kvinnorörelse undersökningen om hushållsarbetet som samhälleligt åtagande, i historien och nu.

”The Silent University”, TSU, har funnits med från början i Tensta museum och erbjuder bibliotek, hemsida, publikation, föreläsningar och workshops. Konstnären Ahmet Ögüt från Berlin/Istanbul har tagit initiativet att utforma TSU under en stipendieperiod på Tate Modern i London, där det har en plats, liksom nu i Tensta. ”En alternativ kunskapsplattform, som riktar sig till asylsökande, flyktingar och migranter som trots en professionell bakgrund inte kan utöva sitt yrkeskunnande i sin nuvarande livssituation.” I det biblioteket hittar man bland annat böcker om alternativ ekonomi och alternativ pedagogik.

Här knyter Tensta museum an till det antika Museion i Alexandria, musernas hemvist, där biblioteket hade en central roll och Museion fungerade som en plats för kunskapssamlande och möten mellan filosofi och vetenskap. Museion flyttat till nutid öppnar för en plats där många konst- och lärandeformer används för att göra samtiden synlig. Och till ett redskap för medborgarnas deltagande i dess utformning.

Rumsbildningar och rum i rummen strukturerar den stora hallen och ger plats för intimitet. För att till exempel komma in till Kvinnocenter Tensta Hjulsta lyfter man undan ett lite hemlighetsfullt draperi varpå man träder in i ett rum ordnat med en nästan sakralt geometrisk harmoni. Där övar deltagarna på lyssnandets politik i åtta akter. Som kontrast står mitt i den stora hallen en monumental skulptur eller paviljong i brutal modernism, som löses upp i konturerna av en ljusstark videoprojektion. Den grå bjässen är också ett rum återskapat i cellplast, en rekonstruktion av ett illa omtyckt konstverk/bygge i ett socialt bostadsbyggnadsområde i norra England 1969. Skulpturen har renoverats där den är och då vunnit uppskattning. I Tensta ställs frågor kring återbruk av konst i nya sammanhang.

Det finns hela 35 hållpunkter att ta till sig på museet. Mycket att uppleva och återkomma till! I många delprojekt kan man följa trådarna ut i världen, där en diskussion förs i konsten om möjliga framtider. Om ljus och mörker. Allt mot fonden av den historia som skapat oss och som vi skapar. Är det ett nytt Sverige vi får syn på genom att ta del av museets bild av Tensta? Vi får en härligt rik rundmålning som också alla vi som inte hör hemma där behöver ta till oss. En grund för reflexion över vart vi är på väg. Ett uppfordrande projekt med stor visuell styrka och öppningar för samtidsanalys. Det är dags att ta för sig! Tensta museum frigör i sin nyfikenhet och öppenhet en källa för fortsatt sökande kring vilka vi är. För att också finna svar på frågan vad ett museum är. Måtte det finnas en fast plats också för denna början.

Text: Gunilla Lundahl
Foto: Jean-Babtiste Beranger
GL är författare och kulturjournalist.