PÅ SOMMARNÖJE MED TEGLETS AMBASSADÖR

Tegel – Trädgård
Botaniska trädgården, Uppsala 130615–130915

Installationer: Ulla Viotti
Projektledare: Anna Jonson

När orangeriets växter i Botaniska trädgården i Uppsala flyttas ut under somrarna utnyttjas lokalen för utställningar, konserter och fester. I år har Ulla Viottis utställning Tegel – Trädgård visats fram till 15 september. Inger Hammer lät sig omslutas av teglets värme.

Till en början var Ulla Viotti tveksam till projektet att göra sommarens utställning i orangeriet. Skulle det vara möjligt att få till en utställning i ett antikvariskt heligt rum, en 200 år gammal kulturminnesmärkt lokal, där man inte får sätta en spik i väggen? Rummet är också speciellt – mycket långsmalt och då och då ska det även kunna fungera som festlokal.

Men rummet är vackert! Högt i tak och med höga fönster på ena väggen som skapar intressanta ljusbilder på det nötta tegelgolvet och med väggarna målade i en varm gul ockrafärg. Ulla Viotti åtog sig uppdraget och startade arbetet redan i slutet av april. Hon sökte inspiration i trädgårdar och byggnader i Uppsala. I Linnéträdgården fastnade hon för barockformen på dammen framför orangeribyggnaden. I utställningen har hon använt formen i den två meter höga Linnéporten i tegel som bildar fonden i ena änden av rummet. Tränger man sig igenom den smala öppningen in i utställningen står man som på botten av dammen. Framför sig har man en tegelträdgård i en stil som överensstämmer väl med den rudbeckianska barockträdgården i orangeriets förlängning upp mot slottet. Det blir som en scenografisk trädgård i tegel med inslag av gräs och växter. Och inomhus. På väggen hänger två meter höga foton på väv av några av hennes platsspecifika verk.

Även golvet har fått en hommage med frottageteckningar av partier av golvet och den hexagonala formen på tegelstenar som förekommer där återfinns i de sexkantiga tegelstolparna.

Utställningen domineras av tegel som material och det är inte vilket tegel som helst. Ulla Viotti använder numera mest ett kolbränt tegel från ett danskt tegelbruk, Petersen Tegl. Därifrån beställer hon former som passar henne. Det kan vara återhållet och strikt men också barockt svällande.

Ulla Viotti är avlägset släkt med botanikprofessorn och tidigare prefekten för Botaniska trädgården Elias Fries. En hyllning i utställningen till den moderna mykologins fader är ett svamppapper som gjorts av tickor. De vittra professorerna Linné och Fries har också fått varsitt bibliotek med tegelstenar till böcker – bokstavligen.

I bortre änden av rummet möter man i fonden två pilastrar i tegel, inspirerade av pelarna i domkyrkan och i entrén står en brunn med mjukt rundad kant fylld av gulblommande krukväxter.

Ulla Viotti har utvecklat en särskild lyhördhet för teglets möjligheter. Foto: Stewen Quigley

Ulla Viotti murar inte själv.
– Jag har alldeles för stor respekt för murarnas yrkeskunnande, säger hon Det är murare som varit engagerade i restaureringen av domkyrkan som åtagit sig jobbet, men hon har haft kontroll över hela processen och fungerat som verkmästare.

Ulla Viotti arbetade från början i keramik efter utbildning på School of Art i Blackpool i Storbritannien och på Konstfack på 50-talet. 1966 kom att bli en vändpunkt. Då deltog hon i ett internationellt arbetssymposium för keramiker under en månad i Israel. Hon stannade kvar ytterligare flera månader och besökte bland annat klippstaden Petra i Jordanien som hon blev starkt inspirerad av, liksom upplevelser av förstenade landskap i öknen.

I dag är Ulla Viotti en teglets ambassadör, internationellt känd för sina arkitektoniska installationer och angelägen att inspirera andra att använda sig av materialet. Ulla Viottis mening är att varje konstverk ska relatera till omgivningen och det gör i sanning den här utställningen. Man skulle önska att delar av den kunde få en permanent plats i orangeriet!

– Faktum är att Ulla har skänkt brunnen till Linneanska trädgårdarna, berättar projektledaren Anna Jonson, men den kommer inte att rymmas i orangeriet. Där ska växterna förvaras under vintern. Det är också diskussioner på gång med ett par intressenter i Uppsala om att köpa in Linnéporten. Det vore fantastiskt kul om den fick bli kvar i stan – den hör ju hit!

Text och foto (där ej annat anges): Inger Hammer
IH är frilansskribent med ett förflutet som producent på Riksutställningar.

Se Stewen Quigleys film (14 min.) om utställningen.