PÅ VÄRLDSOMSEGLING UNDER HAVET

I havsgruvorna – sjömannen som blev konstnär
Sjöfartsmuseet Akvariet, Göteborg 121114–140105

Producent: Göran Fors

Jag stiger in. Eller rättare sagt, jag stiger ner i havsgruvan. Här har svetten trängt in i skrovets väggar. Här är värmen tung och förlamande. Havsgruvorna är ett fartygs hjärta, där det mörka kolets kraft frigörs och blir till mekanisk muskelstyrka. I havsgruvan svalnar aldrig glöden.

Söder om Göteborg, i det lilla samhället Kullavik, föddes Torsten Billman på senvåren 1909. Han var son till skräddarmästare Frans Ludwig och modern Maria och hade en äldre syster, Ingered. Under de senare skolåren läste han i Göteborg och som yngling, blott sjutton år gammal, mönstrade han som jungman på en båt till Medelhavet. Han blev efterhand kollämpare och besökte världens många hamnar. Hong Kong. Alger. Vladivstok. Han var en sjöman, men konsten, den klappade på porten.

Sjöfartsmuseet ställer från november 2012 till januari 2014 ut I havsgruvorna – sjömannen som blev konstnär, om Torsten Billmans liv och konstnärskap. Hans teckningar, tavlor och tryck är dystra och berättar utan omsvep om livets plågor och orättvisor. På en av dukarna, som spänts upp över fönstren, kväver den tyska diktatorn freden och demokratin i kvinnlig skepnad. På en av teckningarna skålar den vite amerikanske mannen i en trädgård medan landets minoriteter – indianer, kineser och mörkhyade – får vänta på andra sidan grindarna. I bakgrunden dansar Ku Klux Klan runt ett brinnande kors och en hängd mörk man. Världens hemskheter, fascismen och klassamhället är återkommande utgångspunkter för Billmans skapande.

Utställningen är suveränt välgjord. I mitten av rummet formar två välvda väggar ett fartygs skrov. Mellan dem står ett långbord och över det hänger rör och dämpande glödlampor. I skrovets övre hörn, på babord sida, har tre små runda fönster satts in och rakt fram har ytterligare en uppspänd duk fästs. Trycket föreställer gruvan, en röd spotlight simulerar den tryckande hettan.

Foto: Olle Andersson

Sedan är det detaljerna. På skrovets vita utsida vilar tre hästar. Över entréns lägre tak hänger röda och brandgula glödlampor. Från golvet stiger diskreta informationsskyltar upp. Och på skrovets innervägg kan besökaren, med hjälp av kritor, formulera sina intryck i ord och bild. Ingenstans tar utställningens design över utan den förstärker i stället Billmans kraftfulla budskap.

Lika vördnadsfullt har museet tematiskt ringat in Billmans konstnärskap. Utgångspunkten är genus och maskulinitet. Berättelsen om sjömannen som blev konstnär är lika mycket en beskrivning av Göteborg, arbetarklass och sjömansliv som det är en skildring av kvinnans ställning under tidigt nittonhundratal, eller av den maskulina mångfalden. I Billmans målningar är inte alla män välbyggda. I hans skapande tillåts männen se olika ut.

Balans är en bra beskrivning av I havsgruvorna – sjömannen som blev konstnär. Genus tillåts vara mer än ett tillägg – en fallgrop många utställningar ramlar ner i – och utställningstexterna är tydligt formulerade. Att ställa ett fartygsskrov i utställningsrummets mitt är lika delar galenskap och genidrag. Och att uppmuntra till reflektion och eget skapande är nödvändigt när Billmans budskap och bilder är så mörka. Det gäller, som ni kanske vet, att hålla glöden vid liv.

Text och foto (där ej annat anges): Kristoffer Soldal
KS arbetar med kulturentreprenörskap på Humanioraverket Mälardalen.