ETT STOCKHOLM TECKNAT MED HUMOR

Stockholm i seriernas värld
Stockholms stadsmuseum 130125–130505

Producent: Anna Seideval-Byström
Formgivare: Susanne Deist

Just nu visas utställningen Stockholm i seriernas värld på Stockholms stadsmuseum. Det är en utställning som belyser hur Stockholms olika miljöer och invånare deltar i många slags berättelser. Katrin Friberg besökte stadsmuseet för att lära sig mer om seriefigurernas stad.

Väl uppe i utställningsrummet möts jag av mörka, murriga färger. Framför allt är det de svarta pappersväggarna på vilka strippar och text är uppklistrade som bidrar till färgsättningen. De förstorade stripparna mot de svarta pappväggarna är snygga och ger ett djärvt intryck. Det mörka tegelgolvet och rummets utformning gör det väldigt intimt, särskilt i kombination med den sparsamma belysningen. Här kan man gå runt bland de olika sektionerna, och läsa exempel på serier som utspelar sig i stockholmsk krogmiljö, på tunnelbanan, i hemmet eller på temat familjen och grannarna.

Som ni kan ana är utställningen otroligt välfylld. Det pedagogiska upplägget med olika sektioner är bra och underlättar för besökaren att leta sig fram till det man finner mest intressant. Förutom de olika sektionerna finns också texter av serietecknare som berättar om hur de går tillväga när de tecknar. Här kan man även ta del av intervjufilmer med olika serietecknare samt en presentation av serietecknare som medverkar i utställningen – ett ypperligt tillfälle att upptäcka nya favoriter.

”Hetero i Hägersten”, ”Fröken Märkvärdig och karriären” eller ”Rocky 10 år”, de flesta medverkande serier har, som alla som läst dem vet, en humor och ett tilltal som gillas av en viss publik, även om denna publik blivit betydligt större de senaste åren. Trots en snygg, cool och välgjord utställning kan jag inte låta bli att tänka att den estetiska utformningen förstärker känslan av att man vänder sig till en specifik publik, nämligen de som redan läser dessa serier eller åtminstone känner till de flesta av dem. Jag vet inte om det är de mörka färgerna, storleken på utställningen eller den intima atmosfären, men jag är inte så säker på att utställningen tilltalar dem som går dit bara för att de är nyfikna på serier i allmänhet och vill veta mer. Om man ska vara kritisk, skulle man kunna säga att utställningen lite grann vänder sig till de redan frälsta. Men den är rolig, välgjord och intressant så det gör kanske inte så mycket? De frälsta förtjänar en egen utställning.

Text: Katrin Friberg
KF är kulturantropolog.
Foto: Katarina Lindahl