TREDIMENSIONELL TRÖST HOS ETRUSKERNA

Etruskerna i 3D
Medelhavsmuseet, Stockholm 120211-120902

Idé och koncept: Alessandro Barelli
Italiensk produktion: Associazone Historia, Viterbo
Svensk produktion: Kristian Göransson, Fredrik Helander, Elna Nord, Suzanne Unge Sörling

Etruskerna var ett folk som levde i mellersta Italien under antiken. Deras kultur blomstrade några århundraden kring 500 f Kr då de handlade med framför allt grekerna. Varifrån de kom är höljt i dunkel och deras språk är en gåta. Men spåren av deras liv, hantverk, krigskonst och död går nu att begrunda på Medelhavsmuseet.

Det var nog tur att jag läste den lilla broschyren med information först efter att jag varit på Medelhavsmuseet och sett utställningen Etruskerna i 3D. Annars hade jag förgäves letat efter det fantastiska teknikäventyret: "Följ med på en virtuell upptäcktsfärd i de gåtfulla etruskernas värld. Med 3D-teknik får du besöka antika gravstäder och slutna gravar. Färgstarka väggmålningar återspeglar etruskernas livfulla fester, danser, kult och religion." Visst låter det som om man ska hamna i en realistisk filminspelning av högbudgetkaraktär?

En augur kunde spå framtiden utifrån hur fåglarna flög över himlen. Gravmålning i Tarquinia ca 500 f.Kr.

Etruskiskt antefix i terrakotta från takdekoration ca 550 f.Kr.

Nu bryr jag mig till en början inte om de lätt plojiga glasögonen i papper och plast. Inte förrän jag börjar irriteras över att vissa bilder är så oskarpa och äntligen fokuserar med vänstra ögat genom röd plast och högra genom blå. Då fattar jag hur det fungerar: de suddiga fotona får djup och liv och skuggor som från en verklig sol. Aha! Fram träder akrobater, dansare, fåglar, vilda djur, gudar och monster.

Genom en datorprojektion på väggen kan besökaren – tyvärr bara en i taget – klicka sig fram till och ner i och runt väggarna i trettio olika etruskiska gravkamrar. Det fina med detta är att man kommer riktigt nära väggmålningarna som ännu pryder vilorummen för de länge sedan döda. I dag får man nämligen inte längre besöka gravområdena i Cerveteri och Tarquinia eftersom de skyddas som världsarv av UNESCO. Gravkamrarnas interiörer har fotograferats med laserteknik så att man verkligen kan se hur etruskerna alltjämt avnjuter sina banketter. De verkar ta döden med ett leende där de ligger till bords med maka, mat och dryck i evigheten

Trots de tekniska finesserna är det en anspråkslös men stämningsmättad utställning.

Jag har tidigare anmärkt på att det stora rummet för tillfälliga utställningar på Medelhavsmuseet riskerar att bli för stelt och kalt. Den här gången har man lyckats skapa en mer förtätad atmosfär genom att fylla de vita väggpartierna ovanför själva utställningen med ytterligare en rad bilder. Det är fortfarande ett luftigt rum men mycket mer spännande att vistas i.

Vinkannor, offerkärl, speglar, smycken, rakknivar, vapen, små utsökta statyetter och storögt bligande ansikten vittnar ordlöst om en svunnen kultur.

Etruskerna i 3D är en italiensk produktion som tidigare visats i Bryssel och Trento men här i Stockholm utökats med föremål ur Medelhavsmuseets egna samlingar. Dessa ligger still utan några särskilda effekter i sina montrar och är bara så vackra, så djupt fascinerande. Etruskernas raffinerade guldsmide var eftertraktat under antiken och även om deras bronsarbeten och keramik imiterar grekiska former har de en unik skönhet. Besökaren på Medelhavsmuseet har säkert sett de serietillverkade votivgåvorna i terrakotta förut, dessa böner om hälsa konkretiserade till föremål. Ändå måste man dra på munnen inför ansamlingen av händer och fötter, snoppar och snippor.

De etruskiska kvinnorna hade hög status jämfört med kvinnorna hos andra Medelhavsfolk. De klädde sig smakfullt i ylle och linne, bar eleganta stövletter eller sandaler, stänkte parfym över sig och hängde på sig de förnämligaste guldsmycken. Men i förhållande till gudarna, vars nycker tycks ha styrt hela tillvaron, var de lika hjälplösa och obetydliga som männen.

Etrurien var rikt på metall och etruskerna var skickliga hantverkare, något som öppnade för handel och blomstrande städer.

Om etruskernas vidskepelse, kult och spådomskonst, om vardagsliv och fest, om gruvdrift och handel, om krig och våld och om den etruskiska skriften som skrevs från höger till vänster får besökaren lära sig i tretton olika tevemonitorer. De är samtliga inbyggda i skåp som ser ut som stenhällar fullklottrade med skrivtecken. Faktiskt påminner de lite om runstenar och som alternativ till textskyltar är det inte så dumt tänkt. Informationen är dock på engelska och italienska, så en svenskspråkig besökare får själv läsa i ett texthäfte i stället. Eller låna en audioguide där Hans Furuhagen läser med släpig röst.

Jag lämnar Medelhavsmuseet med en ny syn på etruskerna. De verkar ha tillbringat sin tid på jorden på ett ganska angenämt sätt. I religiösa föreställningar sökte de efter meningen med allt. De spådde i djurens inälvor, i blixtar på himlen och i fåglarnas flykt och de försökte enträget blidka gudarna med offer, utan större framgång. Men döden tog de med ro.

Text: Pia Cederholm
PC är UEForums chefredaktör
Foto: Ove Kaneberg