ETT SKEPP KOMMER LASTAT MED PRECIS ALLTING

Shipping & Shopping
Ny basutställning på Sjöhistoriska museet i Stockholm

Projektledare och producent: Tove Frambäck
Manus: Jesper Harrie
Formgivning, basutställningen Codesign,
Formgivning tillfälliga utställningen: Unna design
Grafisk form: Lotta Grönqvist

Den nyöppnade basutställningen på Sjöhistoriska museet i Stockholm heter "Shipping & Shopping" och rymmer i stort sett samtliga aspekter av sjöfart, handel och livet ombord, både förr och nu, både i Sverige och jorden runt. Att det gigantiska ämnet innebär en pedagogisk och estetisk utmaning säger sig självt men här har museet tänkt till ordentligt och satsat resurser för att ge besökaren en riktigt salt upplevelse.

Exotiska kryddor och frukter som inte växer hemmavid – två exempel på sådant som ingår i vår kost tack vare handeln över haven.

Efter en havsbrusande och kryddstark korridor, som påminner om de tunnlar man travar igenom för att gå ombord på Finlandsfärjan, kommer man till det 650 kvadratmeter stora utställningsrummet. Det är utformat som ett stort fartyg, med färggranna containrar i mitten och slamrande ramper som däck omkring. Kors och tvärs, snett och vint. Man nästan känner sjögången under fötterna. Nedanför, i det som ska efterlikna vattenytan, flyter mängder av fartygsmodeller. Till havs!

En av de ovanligt genomtänkta komponenterna med utställningen, säger producenten Tove Frambäck, är att man medvetet använder sig av dagsljuset. Men ljuset kan också luras. Åtminstone skyller jag på ljuset när jag efteråt upptäcker att jag har gått igenom utställningen åt fel håll, motsols (i riktning mot fönstren) i stället för medsols som producenten avsett. Därför missar jag den cirkelformade anvisningen med texten"Följ handelshjulet genom utställningen" och begriper möjligen mindre av vad jag sedan ser. Jag undgår också att bli presenterad för den taniga skeppskatt som är barnens särskilda ciceron i Shipping & Shopping.

Här ska besökaren ta till vänster för att inte göra samma misstag som recensenten.

Men eftersom jag går åt fel håll hamnar jag först i vad man skulle kunna betrakta som fören (eller kanske kajen?) på utställningsrummet. Det här är en egen avdelning, skild från den kulturhistoriska utställningen och inte alls lika genomarbetad. Såvitt jag förstår ska den här ytan vara en mer modern del som uppdateras med nytt innehåll vartefter. Just nu huserar Stockholms Hamnar här. I några bulliga montrar med en inte särskilt raffinerad pedagogik får besökaren känna på en kokosnöt, en mobiltelefon och ett par jeans, lukta på bilgummi, kanel och kaffe samt lära sig mer om Stockholms fantastiska sjösida: Värtahamnen, Nynäshamn, Kapellskär.

Alldeles utan minsta smolk i bägaren förmedlas det lyckliga budskapet att sjöfart är lösningen på alla problem. Hamnar är toppen! Turister är toppen! Särskilt om de anländer med stora kryssningsfartyg! Handel är toppen! Tänk på alla varor vi kan köpa! Vi måste köpa mer! Stockholm ska bli större, vackrare och grönare! Båtar är så miljövänliga, det förstår man ju när ett enda containerfartyg fraktar lika mycket som 2500 lastbilar. Tänk! (Några dagar senare läser jag i tidningen att sjöfarten är en lika stor miljöbov som lastbilstransporterna. Vad ska man tro?)

Nej, då är resten av utställningen betydligt intressantare. Tar man sig innanför containrarnas blanka skal väntar riktig interaktivitet. Man får faktiskt provligga den moderne sjömannens koj. Till skillnad från den äldre varianten (som man inte uppmanas att provligga) verkar den också hyfsat bekväm. Förr i tiden sov sjömännen trångt, hårt och fuktigt på en möglande "åsnefrukost", det vill säga en halmmadrass.

Till vänster äldre tiders våningskojer, till höger ett modernt exempel på sjömannens privata sfär, komplett med tofflor under sängen.

Sådant lär man sig i Shipping & Shopping, liksom att fritid ombord heter "frivakt" och att ett "linjedop" kunde vara nog så förnedrande för den nyblivne sjöman som döptes i ricinolja, svinskit, tjära, ruttna ägg och sågspån. Livet ombord har alltid följt sina egna regler, med en sträng hierarki och ett tydligt avgränsat ansvarsområde för var och en. Att vara stuert innebar att man skulle se till att matförrådet hölls i ätligt skick. Både stuert och kock var alltid män, i likhet med övriga yrkesmän ombord, från kapten och styrman ända ner till jungman och matros. Under stort motstånd släpptes de första kvinnorna över landgången och in i fartygsköken omkring förra sekelskiftet.

Så här läckert, i en upplyst golvlåda, kan man exponera varor som ska symbolisera den omfattande handeln över haven.

Shipping & Shopping verkar utnyttja snart sagt varje tänkbart grepp för hur man presenterar stora mängder information utan att utställningen sjunker som en sten under sin egen tyngd: Foton, filmer, frågor att fundera på, sjömansröster som berättar i lurar, utdragbara textskyltar som döljs i montrarna, texter på kuber som besökaren själv kan snurra på, dataskärmar, saker och förklaringar i lådor, den historiska utvecklingen på utdragsskivor, leksaksautomater att stoppa slantar i, föremål under glas i golvet, kartor och sjökort i taket, sjömannens arbetsschema på väggen, modeller i skala 1:200, montrar och miljöer, sittkuddar att pussla ihop till ett skepp, en svävande albatross över huvudet och så vidare. Bland de originellare greppen finns ett litet kort som man via en monitor laddar med fakta om de fartygsmodeller man vill veta mer om, för att hemma vid datorn kunna läsa allt om Gerda av Pataholm och Johanna av Kivik. För de verkliga nördarna finns dessutom ett fartygsbibliotek att slå sig ner i, längst bak i aktern.

Utställningsföremålen omger besökaren från alla håll.

Utställningen rymmer flera interaktiva stationer. Det är nog inte bara barn som passar på att skanna streckkoden på olika varor (leksaker, jeans, bananer, vindruvor, kaffe) för att se en ljusslinga tändas över globen – den åskådliggör hur långt just den här varan har rest. Världshandeln är svår att överblicka och då kan det verkligen vara på sin plats med sådana lekfulla pröva-på-aktiviteter. Däremot hoppas jag att de yngre barnen inte förstår filmen som visar hur en rysk ubåt torpederar ett fartyg. Autentiskt och otäckt!

Bara två personer överlevde Hansakatastrofen 1944.

Hemska olyckor till havs är ett tema i Shipping & Shopping, vilket den glättiga titeln inte alls låter ana. Krig, slaveri, grymma korsarer, handel med opium är andra trådar, liksom vikingar, ostindienfarare, skärgårdsskutor, ångbåtar i kanaler och alla upptänkliga fartygsmodellers konstruktion och besättning. Skeppsklockor, skeppsskorpor och sjukdomar. Byteshandel, sedlar och mynt. Barbiedockor, virke, mat, porslin, spetsar, tyger och modern teknik. Miljön idag och i framtiden, inklusive miljövänliga konceptfartyg och skrotningen av båtar. Och tusen andra aspekter. Ni hör själva hur det spretar.

Sällan har man sett en utställning försöka gestalta så stora mängder fakta!

Jag är full av beundran över hur man lyckats komprimera materialet. Samtidigt går jag runt bland människors, båtars och prylars öden och saknar en berättelse som kunde hålla samman alltihop. Vilket budskap har den här utställningen? Jag törs inte ens gissa, men enligt egen utsago ska Shipping & Shopping besvara följande fem frågor: Varför handlar vi med varandra? Vad är ett bra fartyg? Hur är livet till sjöss? Hur förändras vi av sjöfarten? Hur fungerar hamnen? Om det är meningen att jag som besökare ska kunna svara på sådana frågor efter att ha sett utställningen så har pedagogiken, trots alla sinnrika anordningar, inte fungerat fullt ut i mitt fall.

Text och foto: Pia Cederholm

Pia Cederholm är pedagog och författare.