HEM   |   ARKIV   |   ESSÄER   |   FORUM   |   KONTAKT   |   LITTERATUR   |   RECENSIONER   |   REPORTAGE   |   SYNPUNKTEN   |   VÄRLDEN

 

#4 SEPTEMBER 2018

STORSLAGET REX I HELSINGFORS

Mitt i Helsingfors har ett nytt konstmuseum öppnat, Amos Rex. Premiären bjuder på flödande datakonst från Japan, med svallande virtuella vågor och märkliga världar som omsluter besökaren. Den digitala tekniken innebär möjligheter för konsten att frigöra sig från det fysiska, skriver Ulla Arnell som kommer ut omtumlad och imponerad.

 

Foto: Ulla Arnell

”Öppnandet av Amos Rex är ett av de stora evenemangen i Helsingfors kulturliv under de senaste årtiondena. Amos Rex är en central bit av det starka kulturklustret i Helsingfors centrum. Amos Rex erbjuder exceptionellt mångsidiga och flexibla utrymmen för olika konstarter” säger museichefen Kai Kartio.

 

”Gropen är fylld”. Så annonseras det nya konstmuseet i Helsingfors. Förväntningarna har varit stora sedan planerna på Amos Rex, Amos Anderssons nya konstmuseum, ett underjordiskt museum under Glaspalatset i hjärtat av staden, presenterades för ca fem år sedan. Hela den vita funkisbyggnaden från 1936 har totalrenoverats och uppstått i sin forna glans. Museibygget har pågått under ett par års tid och avspärrningarna runt Glaspalatsets torg som togs bort mot slutet av sommaren gör platsen åter tillgänglig.

 

April 2018. Foto: Ulla Arnell

 

Lokalerna är skapade för experimentella konstformer och för att möta de krav framtidens bildkonst kan komma att ställa. Den totala utställningsytan är på 2.200 m² med två stora kupolsalar, den största med en takhöjd på drygt nio meter plus några mindre utställningsrum. Kupolerna är försedda med cirkulära öppningar som släpper in dagsljuset. Utställningshallarnas tak sticker upp som mjukt böljande kullar på Glaspalatstorget.

 

Foto: Ulla Arnell

Som första utställning bjuder man sin publik på något alldeles extra med utställningen Massless. Det japanska konstkollektivet teamLab som bildades i Tokyo 2011 står för öppningsutställningen, en tvärvetenskaplig grupp på bortåt 500 experter på bildkonst, programmering, animationsgrafik, matematik, arkitektur, grafisk design samt författare och konstnärer. De arbetar med digitala konstverk i olika sammansatta projektteam, tänker och skapar sina verk tillsammans, ställer ut över hela världen, har till och med ett eget konstmuseum och visas nu för första gången i Norden.

 

Entrén till museet sker från Mannerheimvägen. Nedför en bred trappa med stort fönster ut mot torget stiger man in i utställningens fem digitala konstverk. Det är mycket teknik och en av guiderna, alla klädda i guldjackor, berättar att det tar ett par timmar varje gång att öppna upp utställningen. Förutsättningen är långt över 100 laserprojektorer av absolut senaste teknik. Men av denna avancerade teknik syns ingenting. Man blir helt uppslukad och fångad av utställningen.

 

Black Waves. teamLab 2016. Digital Installation. Continuous Loop. Sound: Hideaki Takahashi.
© teamLab

 

Black Waves en väldig och svallande våg, det första som möter mig, mäktigt och kontemplativt med musiken och de skummande vågorna. Golvet blankt som av vatten. Det är nästan så jag måste stiga undan för att inte bli våt och svepas med av vattenmassorna. Tankarna snuddar vid Hokusais berömda träsnitt av den stora vågen.

 

teamLab är kända för sina interaktiva digitala installationer vilket innebär att verken reagerar på besökarnas närvaro och immersiva, med vilket menas att betraktaren befinner sig omsluten och mitt i verket. Det blir mer än påtagligt i Graffiti Nature: Lost, Immersed and Reborn där det sprakar av liv och färg i ett labyrintliknande rum med speglar och uppblossande färgkaskader på väggar, tak och golv där det är lätt att gå vilse. Besökarna befinner sig i ett slags ekosystem och skapar verket tillsammans genom att trigga igång en rad händelsekedjor. Levande organismer äter och äts av andra. Ödlor, krokodiler och olika småkryp klättrar omkring, en del kilar över golven, man får se upp så man inte blir biten i tårna eller hamnar i vägen för en stor simmande val. Stampar man på någon av grodorna kan de explodera och upplösas i nya varelser. Står man helt stilla växer prunkande blommor upp runt omkring och fjärilar kommer flygande. Nya organismer tillkommer med besökarnas färglagda teckningar som skannas och tar plats i det hela tiden föränderliga systemet.

 

Graffiti Nature: Lost, Immersed and Reborn. teamLab 2018. Interactive Digital Installation.
Sound: Hideaki Takahashi. © teamLab

 

Jag talar med Oshima Kaori, f d TV-producent som sedan några år tillbaka jobbar med teamLab som kommunikatör. Hon säger att de i sina verk vill utforska nya relationer mellan människa och natur. Hon betonar tankar om vikten av samarbeten och tecknar en vacker värld där allting hänger ihop utan hindrande gränser mellan människor, natur, konst och kultur. Allt existerar i ett långt och skört men mirakulöst flöde. Den digitala tekniken innebär möjligheter för konsten att frigöra sig från det fysiska. På väg mot det moderna samhället har människorna glömt hur de en gång såg världen. Influenserna från japansk kultur spelar en viktig roll när de digitala upplevelserna skapas. Genom att se tillbaka och undersöka tidigare sätt att se finner vi vägen mot framtiden, förklarar hon.

 

Utställningens höjdpunkt är den digitala installationen Vortex of Light Particles framtagen speciellt för den stora utställningssalen med det välvda taket och det cirkulära takfönstret. Verket är ett digitalt vattenflöde som skapas av själva rummets form. I trots mot tyngdlagen rinner vattnet nerifrån och uppåt längs väggarna, upp mot det svarta hålet i en en virtuell virvel, en s k vortex.

 

Vortex of Light Particles. teamLab 2018. Digital Installation. Continuous Loop. © teamLab

 

Omtumlad av de digitala upplevelserna stiger jag ut i verkligheten på torget utanför Glaspalatset mitt bland de betongklädda kullarna som utgör museets tak. Jag ser picknickande och solande ungdomar, shoppare som tar en vilopaus, skateboardåkare, lekande, skrattande barn som åker kana och rutschar utför, turister som poserar inför kameran, unga och äldre som tar sig uppför sluttningarna för att titta ner genom de runda öppningarna och få en glimt av museet.

 

Credit JKMM Mika Huisman och Amos Rex

 

Arkitektbyrån JKMM som förutom museet och Glaspalatset också står för utformningen av torget har lyckats skapa ett urbant landskap som på kort tid blivit en favoritplats och tycks fungera för alla åldrar. Helsingfors är verkligen att gratulera till det nya museet och till stadens nya vardagsrum.

 

Det blir spännande att efter denna storslagna öppningsutställning följa det fortsatta utställningsprogrammet. Museet kommer att satsa på en blandning av tekniskt experimenterande samtidskonst, på 1900-talets modernism och presentation av forna kulturer. För att välkomna en yngre publik får alla under 18 år fri entré. Nästa utställning öppnar i februari 2019 och då med René Magritte.



Fakta
Öppningsutställningen Massless visas till 6 januari 2019.
Amos Rex har förverkligats som ett samarbetsprojekt mellan Föreningen Konstsamfundet och Helsingfors stad. Konstsamfundet står för byggnadskostnaderna på ca 50 miljoner euro, drygt 500 miljoner kr. Amos Rex är ett privat museum som finansieras av Konstsamfundet.

Namnet Amos Rex kommer från tidningsmagnaten Amos Andersson som grundade Konstsamfundet. Amos Anderssons hem är stängt som museum och kommer efter helrenovering om ett par år att öppna som ett hemmuseum.

Asmo Jaaksi står med JKMM Arkitekter för planering och bygge av det nya museet, renoveringen av Glaspalatset och torget.


 

Text: Ulla Arnell
UA är ordförande i föreningen UtställningsEstetiskt Forum och medlem i redaktionen.






 

REPORTAGE

2018
Ulla Arnell
Storslaget Rex i Helsingfors
Lena Boëthius
Slow art och berättelsen i konsten
Dyveke Skov Larsen, Mette Stauersbøl Mogensen
Historiet – museumsnörderi och föremålslek
Irène Karlbom Häll
Folk och kultur i Eskilstuna

2017
Lilliann Gilmark
Luft under vingarna
Eric Fugeläng
Muesilagen på plats
Clara Åhlvik, Karl-Johan Cottman
En utställning blir till, del III
David Berner, Clara Åhlvik
En utställning blir till, del II
Ulla Arnell
Prisad forskning om hotade språk


Tidigare REPORTAGE i ARKIV

  2018 stöder Kulturrådet UtställningsEstetiskt Forum  |  Tjänstgörande utgivare: Jan Ohlin  |  © UEForum 2005-2018