HAIKU – SÅ VAR DET EGENTLIGEN

I förra numret av UEForum undrade Ewa Wadell vad HAIKU-projektet (Handikapphistoria i kulturarvet) hade åstadkommit på svenska museer och vad det nya projektet FOKUS (Funktionshinder och kulturarv, utbildning, samverkan) ska kunna bidra med. Här får hon svar av Diana Chafik som arbetat med båda projekten.

HandikappHistoriska Föreningen (HHF) och Stiftelsen Nordiska museet genomförde med stöd av Arvsfonden ett treårigt projekt, HAIKU, för utveckling av handikapphistorisk och kulturhistorisk dokumentation och erfarenhetsutbyte. Projektet avslutades hösten 2013. Under det första året deltog även Statens Historiska museum. Sammanfattningen av slutrapporten finns på Nordiska museets hemsida, läs mer här.

Projektet byggde på ett flertal delprojekt som redovisades grundligt i slutrapporten. Projektet HAIKU var avsett som en ”väckarklocka” när det gäller att inkludera och synliggöra funktionshinder/funktionsnedsättning i museernas arbete. Projektet som sådant och arbetsmetoderna har uppmärksammats i riksdagen och kulturutskottets uppföljning och utvärdering (2013/14:RFR14).

I enkätundersökningen som genomfördes med ett sjuttiotal museer i landet framkommer av svaren att många enbart reflekterade över den fysiska tillgängligheten. Projektets fokus lades då på museernas ansvar att synliggöra personer med funktionsnedsättning i verksamheten. Enkätundersökningen bidrog även till att museerna reflekterade över vilken grad av medvetenhet de hade i arbetet med att bredda mångfalden till att även inkludera personer med funktionsnedsättning.

I Wadells artikel påstås att vi ville införa ett nytt arkiv. Det stämmer inte. Däremot började vi arbeta med en uppdatering av Nordiska museets föremålsdatabas och bilddatabas ur funktionshinderaspekter. Nya sökord lades till, som ’funktionshinder’ och ’funktionsnedsättning’, så att föremål och bilder blev mer sökbara. Insamlingen av berättelser från Livsbild.se bidrog till att öka mångfalden i arkivet. Det nya var att berättelserna till största delen bestod av digitalt material.

Ur filmen Freaks, © Metro Goldwyn Meyer

Filmfestivalen nämndes i artikeln som en avslutande del. Den genomfördes under första, inte sista, projektåret och då i ett samarbete mellan HandikappHistoriska Föreningen och Statens historiska museum, som det året ingick i projektet. Filmfestivalen hade temat Föreställningar om funktionshinder. Syftet var att visa på och diskutera hur personer med funktionsnedsättning porträtteras antingen som offer eller hjältar.

Projektet gjorde även en genomgång av relevanta studier under det första projektåret med hänvisning till bland annat Buried in the Footnotes. Den genomgången redovisas i Museer och representation – exempel från Storbritannien och Norden av Margareta Persson, HandikappHistoriska Föreningen och Stiftelsen Nordiska museet (2012). Detta ledde i sin tur till en diskussion om att synliggöra föremål som kan förknippas med personer med funktionsnedsättning.

Foto: Bengt Backlund, Upplandsmuseet

Livsbild.se var ett delprojekt i HAIKU, en digital insamling och ett metodutvecklingsprojekt. Det nya och utmanande med Livsbild var tillgängligheten för alla oavsett funktionsnedsättning att lämna en berättelse och att ta del av berättelserna. Lika viktigt var att deltagarna själva fick bestämma vad de ville berätta och om de ville vara anonyma eller inte. Endast ett fåtal valde att vara anonyma. Målgruppen var personer med en funktionsnedsättning, anhöriga samt funktionshinderförbund.

Historiskt sett finns det mycket få insamlingar och dokumentationer där människor med funktionsnedsättningar själva kommer till tals på egna villkor. Vid intervjuer eller styrda frågeställningar får man svar som kan bearbetas på ett annat sätt än vid öppna frågeställningar. Då kan sådant gå förlorat som personen kan uppleva som viktigare än det intervjuaren frågar om. De utlandsfödda personer som lämnat berättelser har varit ganska få. Det är något vi tagit lärdom av.

Sent i projektet tillkom en vandringsutställning som innehåller 20 berättelser från Livsbild.se. Utställningens teknik möjliggör för alla att ta del av berättelserna. Den är också tänkt som en grund för samarbete och kringarrangemang mellan museerna och funktionshinderorganisationerna och den fortsätter att vandra efter det att projektet nu är slut.

Jag vill också poängtera att UR-sändningarna finns kvar på UR:s hemsida fram till 1/7 2017. Se här.

Avslutningsvis nämns i artikeln det nya projektet FOKUS, som är ett samarbete mellan HandikappHistoriska Föreningen och Stiftelsen Upplandsmuseet. Information om projektet finns på Upplandsmuseets hemsida samt på HandikappHistoriska Föreningens hemsida.

Projektets första utbildningstillfälle ägde rum i slutet av april 2014. Det finns möjlighet att följa projektet via Twitter på @ProjektetFOKUS där vi kommer att länka och sprida goda idéer och inspirera till olika projekt. Projektet har även startat en grupp på webbplatsen www.sverigesmuseer.se med syfte att dela med sig av kunskaper och öka möjligheten för fler att få tillgång till nya kunskaper.

Text: Diana Chafik
DC är projektledare för FOKUS, tidigare projektassistent för HAIKU och projektledare för Livsbild med vandringsutställningen Livsbild – 20 röster i tid och rum.

Läs Ewa Wadells artikel här.