UE-världen
Alla ni som reser utomlands - bidrag till allmänbildningern på utställningsområdet. Skriv till UEForum.se och berätta i ord och bild om intressanta utställningar utanför Sveriges gränser.
I schweiziska byn Rüttihubelbad, inte långt från Bern, ligger Sensorium, ett vackert och luftigt aktivitetscenter där besökarna kan pröva sina sinnesupplevelser. Små behändiga och interaktiva installationer får människorna att upptäcka och fördjupa kontakten med alla sina yttre sinnen (utom smaken, men en restaurang med typiska schweiziska maträtter bidrar till att pröva även detta sinne). |
En regning sommardag 2007 tog Reto Störi, Sensoriums verksamhetsledare, mig och min son Christian på en rundvandring i utställningsrummen. Byggnaden, som från början var avsedd som inomhusbad i den antroposofiska anläggningen på platsen, hyrs nu av organisationen bakom Sensorium. Lokalerna rymmer 38 olika interaktiva stationer, ordnade gruppvis efter hörsel, syn, känsel och luktsinne. Ursprunglig upphovsman till stationeras innehåll och utseende är den tyske filosofen Hugo Kükelhaus (1900-1984). Han arbetade som pedagog, hantverkare, filosof, konstnär, forskare och författare. I hans bok Fassen- Fühlen- Bilden- Ohrenerfahrungen im Umgang mit Phänomenen finns ritningar och förklaringar till alla sinnesstationerna*.
I tyska städerna Essen, Wiesbaden och Nürnberg finns andra centra som bygger sin verksamhet på Hugo Kükelhaus´ idéer.
Reto Störi visade oss först den del av utställningen som handlar om seende och ljus och skugga. Där fanns en Camera obscura, den första kameran, vars konstruktion jag länge velat undersöka. En annan konstruktion visade hur ljus blandas mot en vägg. Med mycket enkla medel och knappar som besökarna själva kunde knäppa av och på visade denna station på olika sorters ljus och skugga. Ett roligt optiskt fenomen upplevade vi genom att sätta snurr på en stor skiva med målade svarta och vita fält. När skivan roterade uppstod en lura ögat-effekt, där vissa ytor föreföll djupare liggande än andra.
Hur viktig synen är för vår verklighets-orientering förstår man då man går in i en i helt mörk gång och bara med hjälp av känseln kan söka sig fram från en del av rummet till den andra.
I utställningen finns det flera stationer som är kopplade till ljud och hörsel. En illustrerar det välkända fenomenetatt att ljudvågor bildra eleganta mönster av sand på en kopparskiva som man gnider en stråke mot. (Dansken HC Örstedts, som upptäckte det elektomagnetiska kraften, visar upp en sådan liten platta på ett porträtt målat i början av 1800 talet.
De övriga sinnena ( förutom smaken, som man som sagt för tillfredsställa på annat håll i centret) har också sina stationer. Det finns ett yvigt doftträd och tar man av sig skorna finns flera olika känselupplevelser att glädjas åt.
Sensoriums konstruktioner är påfallande enkla och billiga att tillverka men ger minst lika mycket kunskap och nyfikenhet som en digitaliserad teknologisk utställning på ett tekniskt museum. Sensorium kan påminna om ett science center som t ex Tom Tit i Södertälje. Men skillnaden är koncentrationen till stationer som övar upp sinnena, och den möjlighet till fördjupning som det innebär. De interaktiva stationerna är mycket enklare och tar mindre plats än många av de konstruk-tioner som finns på till exempel Tom Tit och Teknorama i Stockholm.
Då vi gick runt mellan stationerna mötte vi skolklasser och barnfamiljer, och vi ser många besökare med funktionsned-sättningar. Sensorium måste vara en fin plats för dem. Deras självkänsla kan förstärkas i denna mångsinnliga atmosfär. Det gäller inte minst personer med kognitiva funktionsnedsättningar. Själv upplevde jag att Sensoriums konstruk-tioner skulle kunna passa bra på museer, insprängda mellan föremål med anknytning till t ex ljus, och synstationerna kunde kombination med konstsamlingar. Det skulle fördjupa besökarnas förståelse för färger, ljus och skugga. Eller varför inte ha hörsel- och ljudstationerna i eller i närheten av skolor vars fysik- och musiklektioner skulle bli lite mer konkreta.
För mer information gå in på webbsidan www.sensorium.ch
Text: Jeanette Rangner Jacobsson, januari 2008 Jeanette Rangner Jacobsson är konstpedagog på Nationalmuseum i Stockholm Bilder: Sensoriums hemsida |