SVENSKA KUNGAR I OUEERTAPPNING
 |
King, Queen & Queer En fotoinstallation av Elisabeth Ohlson Wallin Armémuseum, Stockholm 090724-091031 Producent: Johanna Väpnargård Foto: Elisabeth Ohlson Wallin Grafisk form: Olle Burman |
Kungar i queertappning visas på Armémuseum, i syfte att provocera och roa/oroa. Var de homo- eller bisexuella? Vem vet, säger museet lekfullt och lägger bränsle på diskussionen om de homo-, bi- och transsexuella (HBT).
Armémuseum stängdes för helrenovering 1993 och öppnade år 2000 med en delvis ny agenda och en ambition att nå nya målgrupper. 2008 kom frågor om kön och genus i fokus när museet medverkade i Article One, en grupputställning där ett antal museer undersökte hur deras samlingar och ämnen förhöll sig till HBT-frågor. Det finns, tog man fasta på, HBT-närvaro överallt, om man bara ser efter. Armémuseum tog fram utställningen En soldat är en soldat är en soldat är en soldat som i en parafras på Gertrud Steins berömda sentens undersökte homosexualitet inom armén.
2009 fortsatte Armémuseum att utforska HBT-frågor och bjöd in fotografen Elisabeth Ohlson Wallin till ett samarbete där hon valde att resonera kring tre svenska regenters tvetydiga sexuella läggning. Var de kanske homo, bi- eller transsexuella? Det är belagt, mer eller mindre, att dessa kungar (även Kristina kröntes, märkligt nog, till kung) var ambivalenta i sin sexualitet.
På stora bilder blickar kungarna ner från väggarna. Kristina, Karl XII och Gustav III är avbildade med var sin betjänt på ett laddat, erotiskt vis. Bilderna är fantastiskt välgjorda; ljussättningen är dramatisk, kostymerna övertygande och regenterna de ser ut som man är van att se dem på gamla målningar. Lyckad casting, skulle man kunna säga. Det är som de klivit fram ur historien för att visa sig för oss.
King, Queen & Queers introduktionstext menar att före 1900-talet var människor inte kategoriserade i sin sexualitet. Homosexualitet som term kom fram i slutet av 1800-talet. "I historisk tid var man strikt fokuserad på själva de sexuella handlingar, vilka man antog att i princip vem som helst kunde vara frestad att utföra." De som levde på 16- och 1700-talet skulle alltså inte ha kallats homo eller lesbisk, då det inte fanns sådana begrepp. Sexuella handlingar mellan samma kön var inte kopplade till en viss persontyp.
 Karl XII ser bort, i fjärran, medan hans betjänt fixerar oss med blicken samtidigt som han smeker handen på kungens blottade bröst, som för att visa oss majestätets bröstvårta. Foto: Elisabeth Ohlsson Wallin |
 Gustav III står i teatralisk pose med smink i ansiktet och en exalaterad min. Han än barfota och de knälånga byxorna blottar oväntat kraftiga vader, han ser kraftfullare ut än den traditionella bilden av honom som späd och anemisk. Hans page har slingrat sig runt hans ena ben och tittar drömmande uppåt. Foto: Elisabeth Ohlsson Wallin |
 Kristina i stora kraftiga stövlar ser på oss med sin tjänsteflicka Ebba Starre tätt intill. Med flickans hand på sitt ena bröst betraktar hon oss trotsigt och manhaftigt, medan flickan ser ut att mysa över att de har det ganska bra. Foto: Elisabeth Ohlsson Wallin |
Det finns en obehaglig kontaktlöshet mellan människorna på bilderna. Som ofta på gamla porträtt, när de avbildade fick stå modell i dagar och varje detalj i bilden är genomtänkt och symbolisk. Var och hur personerna står markerar rang och status, tillbehör och kläder är symboliska. Här får dock stelheten en ny laddning, bilderna förmedlar en känsla av sorg och distans. Kanske för att dessa par inte ska få stanna hos varandra, för att det är ett omöjligt möte? Eller är det för något annat? Det är svårt att säga, men det är vemodigt och obekvämt på något sätt.
Alla tre regenterna har varit positiva till andra av det egna könet, berättar de välskrivna bildtexterna, som tyvärr störs av ljusreflexer när man står på lagom läsavstånd. Kristina var kär i Ebba Sparre, och Gustav III sägs ha inviterad både livläkare och andra män till sin säng. Sägs, det är inga förstahandskällor, men bilden manas fram.
Berättelsen om Karl XIIs queerness är vävd med den kanske tunnaste tråden. Han citeras av en diplomat för att ha beskrivit en man som "överträffar i skönhet alla fruntimmer i Sverige och Tyskland". Kungen var, påpekar texten vidare inte intresserad av kvinnor, inte heller öppet intresserad av män, men, tänk om han kanske ändå var det?
Den lilla utställningen är strategiskt installerad högst upp i museet varifrån man påbörjar sin vandring genom Sveriges krigshistoria, som väl är dess konungars. Foto: Jan Ohlin
Arrangörerna skriver förhoppningsfullt "Blev du provocerad? Skriv gärna i gästboken!" Och flera svarar: "Nej, jag blev inte provocerad." Kanske besökarna som kom när utställningen invigdes under Prideveckan - med gratis inträde för festivaldeltagare - hade lite större tolerans än genomsnittsbesökaren. Men det verkar inte som någon blivit särskilt provocerad.
En engelsktalande dam i utställningen tycker att det är en spännande spekulation. Hon har noterat att flera museer i Stockholm betonar HBT-frågor, på Historiska museet var det Jesus som var gay.
Armémuseet förefaller dock ha lyckats med sin föresats att nå nya besökare. "Hade aldrig varit här tidigare" skriver någon i gästboken. Några hade väntat sig mer: "För lite för att vara en utställning", skriver en besökare, "Fint men få" säger en annan.
Men var är Gustav V, kungen som mer än andra gett homosexualitet inom hovet ett ansikte? - Vi behandlade 1800- och 1900-talet i den förra utställningen, svarar museet. Nu ville vi gå längre bak i historien.
Armémuseum arbetar aktivt med genusfrågor, och Johanna Väpnargård berättar att de har en grupp som granskar alla utställningstexter ur ett genusperspektiv, i avsikt att undvika traditionella fällor. Som att män oftast nämns med titel, för och efternamn, medan kvinnor ofta endast får förnamn.
Utställningen, eller installationen är alldeles utmärkt. Visst kan dessa regenter ha varit queer. Fast Karl XII, nja, jag vet inte. Men tufft och kul är det. Heja Elisabeth Ohlson Wallin, och bra gjort av Armémuseum att bjuda in till en spännande inventering och nytolkning som kan leda till intressanta samtal och nya perspektiv.
 |
Text: Jan Ohlin |
Jan Ohlin är frilansande utställningsproducent.