ETT BESÖK I GLÖMSKANS RIKE

Idé och produktion: Dascha Esselius
Turné: Konstfrämjandet och Folkets Hus och Parker

Det är knappast stora statusbyggnader för utställningar vi behöver idag. Det behövs ekonomiskt och mentalt utrymme för konstnärligt tänkande och engagemang i världen omkring oss. Gunilla Lundahl är imponerad av Dascha Esselius vandringsutställning Ett besök i glömskans rike, både som samhällsprojekt och konstnärlig händelse.

Vad väcker bilden av ditt ansikte hos dig själv? Igenkänning? Acceptans? Förnekelse? Glädje? Upplevelsen av att ha blivit synlig? En kärv och oerhört vacker berättelse om detta allmänmänskliga har Dascha Esselius lyft upp i ljuset.
Just nu cirkulerar runt om i Sverige en utställning med porträtt av människor som lever inom institutioner för senildementa. Ett besök i glömskans rike kallar Dascha Esselius detta sitt projekt som blivit en liten skrift och två parallella vandringsutställningar distribuerade av Konstfrämjandet och Folkets Hus och Parker. Konstnärnämnden har också stöttat ekonomiskt.
I flera år har Dascha Esselius arbetat med kamera och dator för att närma sig människor, som knappt varit möjliga att få kontakt med, slutna, stumma, bortvända. Under tiden med Dascha har de genomgått en stark förändring, de har öppnat sig, utvecklat kontakt, skaffat sig en självuppfattning. Vrede och ångest har kantat vägen, men till sist har alla nått fram till en försoning, rent av glädje i mötet med sig själva. "Nästan ett mirakel", kommenterar Dascha.
Resultatet når oss som möten med livspräglade ansikten, ögon som söker dig, når dig, integritet, ögonblick av närvaro, smärtsamt, gåtfullt och varmt. Deras självbild erkänd och återupprättad.

Dascha Esselius har riktat uppmärksamheten mot de mest övergivna i vårt samhälle, förmedlar insikter om en verklighet vi helst skyggar för. På så sätt berör utställningen oss som handling och samhällsprojekt lika mycket som konstnärlig händelse. Arbetet med utställningen fortsätter också i forskningsprojekt om demens och samarbete med geriatriker, psykiatriker, psykologer och verksamma i vården. Den metod Dascha Esselius använt för att väcka medvetande till liv går att dra nytta av. "Att vara sedd av någon annan, gör det möjligt att se sig själv." I projektet skiss www.skiss.se går arbetet vidare.

Utställningen beställdes i två upplagor och Dascha valde att utforma dem olika för att skapa fler möjligheter för bilderna att uthärda olika och ibland råa lokaler som de kan hamna i - på konstinstitutioner, bibliotek, sjukhus, folkparker och Folkets hus. I en upplaga har porträtten skrivits ut på duk, som tavlor , 45x50 cm. Hon frågar sig vilken sorts humanism som styr oss när vi bara väljer att allvarligt avbilda människor med hög status, styrelserummens och Gripsholms skaror. Sättet att visa såhär vittnar om upprättelse och förundran. Den andra upplagan har mer karaktär av installation. Processbilder och slutliga porträtt förenas fyra och fyra i montage som också kan länkas samman med kopparrör och hängas fritt eller monteras på olika sätt, bilda en helhet. Processen kopplas samman med det slutliga porträttet. Bilderna har ju tillkommit i en fortlöpande känslans dialog. Störningar i bilden har tagits bort i datorn, men bara en bild har omvandlats till datorgrafik ett porträtt av en kvinna med en docka i famnen. Anhöriga ville inte att den skulle publiceras. Nu kan kvinnan anonymt vittna om behovet av lek och fantasi. "Hon grep mig så starkt." Till bägge utställningarna hör en informationsvepa.

Projektet har omgivits av känslostormar också från personal, anhöriga och betraktare. Alla vill bli sedda. Vilka får det? Ämnet är laddat. Utställningen har fått en riktning mot vård, men rör allas våra föreställningar om mänsklig värdighet och storhet. Därför är den så berörande. Det är smärtsamt att konfronteras med den sidan av livet. Samtidigt innehåller den ett uppklarande ljus.
Det är knappast stora statusbyggnader för utställningar vi behöver idag. Det behövs ekonomiskt och mentalt utrymme för konstnärligt tänkande och engagemang i världen omkring oss. Det påminner besöket i glömskans rike oss om.
1993 var Dascha Esselius en av de konstnärer som gestaltadee Den svenska historien på Historiska museet. Fram till januari 2008 visar hon installationer på Göteborgs konstmuseum i temablocket Tänd ljuset. Sedan 1983 har Dascha Esselius arbetat med ljusbilder och projektioner i rumsliga sammanhang, installationer som avhandlar och drar oss in i händelser inom och utom oss själva.

Mer om Dascha www.Dascha.nu
En turnéplan finns på Folkets Hus och Parkers hemsida

Recension: 071116
Text: Gunilla Lundahl

Gunilla Lundahl är författare och kulturjournalist

Foto på Dascha: Peter de Ru