DEN NÖDVÄNDIGA BASEN
Snickeriverktyg som illustration och metafor
Snickeriverktyg under fem sekel
Eskilstuna stadsmuseum 0600528-061015
Idé och innehåll:Hans Nylund
Formgivning: Hans Nylund och Astley Nylén
Två sådana här stora rum med bara snickeriverktyg plus en snickeriverkstad med gamla verktyg som man skall pröva! Är det inte att fresta tålamodet hos en modern museibesökare? Jag tvekar ...
...men så går jag i alla fall in i utställningen och blir fast redan vid första montern med fjorton hyvlar från 1656 till 2004: att snickeriverktyg kan vara så himla vackra! När jag börjar läsa etiketterna blir jag verkligt intresserad. Föremålsetiketter på museer brukar upplysa om namn, material, mått, funktion, härkomst. Här berättas i stället något viktigt som sker i landet det år verktyget tillverkades och under vilken kung det hela händer. En hyvel har årtalet 1777 dekorativt inristat, på etiketten upplyses om böndernas missnöje med kungen, Gustaf III, som förbjudit husbehovsbränning och tagit bort kronoböndernas rätt att friköpa sina gårdar. 1855, när en annan av hyvlarna tillverkades, regeradeOscar I och allmän brevlåda infördes. En hyvel är daterad 1928, Gustaf V är kung och Per Albin Hansson håller sitt berömda folkhemstal. Det är den enklast hyveln i hela montern. Kanske en prototyp för något som skall lanseras på Stockholmsutställningen 1930 - funderar jag.
Titta rakt genom montern på bilden och du ser ett arrangemang av borrverktyg. Längst ner finns en borr från1871.Det året utkom Darwins bok Om arternas uppkomst på svenska! Hur en svensk snickares borr då kunde se ut illustreras tydligare sist i recensionen.
Hyvel efter hyvel, borr efter borr hamnar på detta sätt i politisk, social, kulturell eller ekonomisk kontext. Kungar kommer och går, tidningar grundas, husagan avskaffas för vuxna men behålls för barn, en procent av folket emigrerar till Amerika, regeringen Boström misslyckas i unionsfrågan och avgår, rösträttsåldern sänks från 23 till 21år. Hela tiden ligger de utställda föremålen disciplinerat ordnade i tätt ställda montrar och skapar en visuellt sammanhållen grund för historiens utveckling, den nödvändiga basen för förändringar i överbyggnaden. Att redskapen inte förändras utan i stort sett ser lika dana ut under de fyra århundraden av hantverksarbete som de representerar, stärker intrycket av det nödvändiga arbetets monotoni… trots den omsorg med vilken hantverkarna tillverkade sina verktyg.
Miljontals verktyg och arbetsredskap har tillverkats, använts, slitits ut och försvunnit. I museimagasinen finns rester kvar, som sedan 1800-talet ställts ut på olika sätt: ordnade i typologiska serier, dekorativt arrangerade som i priskuranter och på funktiona- listiskt manér grupperade runt de föremål som de format (se fiolen under Samtal) eller de material de bearbetat. Det är berättarformer som har sin grund i olika forskningsparadigm och utställningsestiska ideal. Hans Nylund använder dem alla och blandar dem fritt. Med den lika personliga som systematiskt genomförda textsättning ger han nya perspektiv på föremålen, föreslår kanske ett nytt utställningsparadigm.
Som feminist blir man lite avundsjuk. Varför kom inte någon av de många genusmedvetna museiarbetarna på idén först? Kvinnoarbetet som basen för samhällets manliga överbyggnad kan säkert gestaltas med lika övertygande enkelhet.
 |
Recension: 061114 Text: Eva Persson Foto: Eskilstuna stadsmuseum och Hans Nylund |
Läs intervjun med Hans Nylund under Samtal