ALLT OM RIKSUTSTÄLLNINGAR
i Kulturutredningen 2009
Sten Notsjö, tidigare medarbetare på Riksutställningar, har sänt oss nedanstående utdrag ur Kulturutredningen som nyss publicerats och nu utsättes för vild kritik.
Vad händer med utställningsmediet som konstart? Den har väl aldrig varit så självklar men Riksutställningars roll som enfant terrible,
särskilt från försöksverksamhetens tid på 1960 och -70-talen, är stendöd om den nya utredningens förslag går igenom.
Riksutställningar erinrade om 200-årsminnet av Pariskommunen med en liten wellpapputställning som turnerade på bibliotek 1971. Foto: Olof Wallgren, Riksutställningar
CITAT
Vår bedömning:
Såväl konsten som kulturarvet bör i högre omfattning få en roll i samhällsutvecklingen. Kulturområdets
möjligheter till deltagande och genomslag i samhällsprocesser bör ökas.
Våra förslag:
• Riksantikvarieämbetet, Riksutställningar, Nämnden för hemslöjdsfrågor, Statens konstråd och Arkitekturmuseet läggs samman till en myndighet. I myndigheten infogas också den museikoordinatorsfunktion som närmare utvecklas i förslag av utredningen Museikoordinatorn.
• En organisationskommitté bör tillsättas för att genomföra organisationsförändringen. Förändringen bör kunna genomföras under 2010.
• Kulturområdets möjligheter till deltagande och genomslag i samhällsprocesser bör ökas.
Våra förslag:
• Riksantikvarieämbetet, Riksutställningar, Nämnden för hemslöjdsfrågor, Statens konstråd och Arkitekturmuseet läggs samman till en myndighet. I myndigheten infogas också den museikoordinatorsfunktion som närmare utvecklas i förslag av utredningen Museikoordinatorn.
• En organisationskommitté bör tillsättas för att genomföra organisationsförändringen. Förändringen bör kunna genomföras under 2010.
Riksutställningar har som ett mål att vara rikstäckande. Det innebär enligt myndigheten att varje län ska ha nåtts av en vandringsutställning minst en gång varje år. Riksutställningar redovisar i sina årsredovisningar andel utställningsdagar i förhållande till kommunstorlek. Ställer man samman siffrorna från 2000 till 2007 framgår att Riksutställningars utställningar är underrepresenterade i de två minsta kommunerna och överrepresenterade i de två näst största. I gruppen med de största kommunerna och i gruppen 21 000–50 999 invånare motsvarar andelen invånare och andelen utställningar i princip varandra.
Vår bedömning är att myndigheten, trots goda ambitioner inte riktigt uppnått sina målsättningar. Myndigheten redovisar i sina årsredovisningar i begränsad omfattning publikreaktioner och publikrelationer. Vår uppfattning är därför att myndigheten trots lovvärda och intressanta initiativ de senaste åren ändå verkar ha dominerats av producentens perspektiv. 1995 års kulturutredning ansåg att Riksutställningar behövdes, men borde inte i samma utsträckning som ditintills vara inriktat på egna produktioner. En övervägande remissopinion stödde utredningen, men regeringen menade då att en kraftig begränsning av producentrollen skulle motverka den uppgiften att utveckla utställningsmediet.
Regeringen anger i budgetpropositionen för 2009 att det finns skäl att överväga omfattningen av Riksutställningars uppdrag.
Riksutställningar firar Darwins födelese för 200 år sedan med utställningen VetenSkapelsen 2009. Foto: Rabbe, Mondo arkitekter
I fråga om utställningsområdet har vi övervägt en nedläggning av Riksutställningars verksamhet. Vi har dock funnit att denna verksamhet till delar är efterfrågad och behövs, men att inriktningen bör ändras. I viss utsträckning har sådan utveckling också inletts av myndigheten. Väsentliga delar av verksamheten bör alltså föras med till en samlad myndighet.
Ett alternativ som vi övervägt
Vi har även i vårt arbete övervägt ett förslag med två skilda organisatoriska lösningar. Alternativet innebär att två myndigheter
skulle dela ansvar för sfären.
Den ena – ett verk för kulturarvsfrågor – skulle enligt det alternativ vi övervägt konstrueras av Riksantikvarieämbetet och Riks-
utställningar. Den andra – en myndighet för arkitektur, form och design – skulle konstrueras av Statens konstråd, Nämnden för
hemslöjdfrågor och Arkitekturmuseet.
Ett verk för kulturarvsfrågor skulle i detta alternativ få ansvar för frågor om kulturarv och kulturmiljö samt för övergripande frågor
för landets museer (museikoordinatorsfunktion) samt för viss utställningsverksamhet (se nedan, konsekvenser för Riksutställningar blir desamma oavsett alternativ). Förslaget skulle innebära att Riksantikvarieämbetets och Riksutställningars funktion som egna och självständiga myndigheter försvinner. Myndigheten skulle föreslås bli en enrådighetsmyndighet. Den interna organisationen av verksamheten skulle vara en uppgift för den nya myndigheten.
En myndighet med ansvar för samtid, historia och livsmiljö
Kostnadsanalys
Som beskrivits i kapitel 16 föreslår vi att en myndighet med ansvar för samtid, historia och livsmiljö inrättas genom sammanslagning
av Riksantikvarieämbetet, Riksutställningar, Statens konstråd, Nämnden för hemslöjdsfrågor och Arkitekturmuseet. Kostnader kan uppstå initialt i samband med organisationsförändringen. Samtidigt kan administrativa och andra samordningsvinster förutses, t.ex. när det gäller gemensamma administrativa funktioner som ekonomi, HR-funktioner och IT-stöd. Gemensamma lokaler kan innebära lägre kostnader för lokalhyra.
Myndigheten bör i allt väsentligt byggas upp av befintliga personalresurser inom de fem berörda myndigheterna. Vi tar i den bedömningen
inte ställning till resursbehovet för den nya museikoordinatorsfunktion som föreslås av utredningen Museikoordinatorn. Sammantaget är det vår bedömning att genomförandet av en samlad myndighet för området bör kunna ske inom befintliga kostnadsramar.
Genomförande
Vårt förslag är att organisationsförändringen genomförs under 2010. En organisationskommitté bör, som nämns i kapitel 16, tillsättas.
Delar av verksamheten vid Arkitekturmuseet, Riksutställningar och Statens konstråd föreslår vi ska fortsatt utföras, andra delar ska avvecklas eller ges en ny inriktning. En museikoordinatorsfunktion ska byggas upp bl.a. av delar av Riksutställningar.
Praktiska konsekvenser för Riksutställningar
När den egeninitierade utställningsproduktionen upphör behöver den samlade myndigheten i stället organisera sig för samverkan med statliga och andra kulturinstitutioner. Vi förutsätter att den samlade myndigheten i likhet med förhållandena i dag kommer att bedriva utställningsproduktio i de för detta ändamål hyrda lokalerna i Visby. Även viss utställningsproduktion i samverkan med andra aktörer, såväl statlig myndigheter som ideella aktörer, bör kunna förekomma.
När Riksutställningar verksamhet omvandlas, kan vissa av myndighetens resurser frigöras för att används till övergripande museifrågor i enlighet med Museikoordinatorns förslag.
 |
Texten sammanställd av Sten Notsjö februari 2009 |
Sten Notsjö är egen företagare inom ljud- och videoproduktion, videodesign.se